Grecale (jagare)

Från Wikipedia
Grecale
Grecale någon gång på 50-talet
Grecale någon gång på 50-talet
Allmänt
Typklass/KonstruktionJagare
"Ubåtsjaktseskort" (1953)
Fregatt (10 April 1957)
Ledningsfartyg (1960)
FartygsklassMaestrale-klass
Operatör Italiens flotta
Historik
ByggnadsvarvCantieri Navali Riuniti, Ancona
Kölsträckt25 september 1931
Sjösatt17 juni 1934
Levererad15 november 1934
ÖdeTogs ur tjänst den 31 maj 1964, skrotades 1965
Tekniska data
Längd106,7 meter
Bredd10,15 meter
Djupgående3,31-4,3 meter
Deplacement1 640-2 243 ton
Maskin2 x växlade ångturbiner
44 000 shp (33 000 kW)
Kraftkälla3 x ångpannor
Maximal hastighet32-33 knop (59-61 km/h)
Räckvidd2 600-2 800 nautiska mil (4 800-5 200 km)
Besättning7 officerare
166 sjömän
Bestyckning2 x dubbelmonterade 12 cm sjömålskanoner
2 x enkelmonterade 12 cm lysgranatskastare
2 x enkelmonterade 40 mm luftvärnskanoner
2 x dubbelmonterade 13,2 mm kulsprutor
2 x trippelmonterade 53,3 cm torpedtuber
2-4 sjunkbombskastare
56 x sjöminor

Grecale var en jagare av Maestrale-klassen som byggdes för Regia Marina (den kungliga italienska flottan) i början av 1930-talet. Hon färdigställdes 1934 och deltog i andra världskriget. Hon överlevde kriget och fortsatte sin tjänstgöring i efterkrigstida Marina Militare fram till 1964.

Design och beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Maestrale-klassen var en helt ny design som var avsedd att åtgärda stabilitetsproblemen hos den föregående Folgore-klassen.[1] De hade en total längd på 106,7 meter. Fartygen hade en bredd på 10,15 meter och ett medeldjupgående på 3,31 meter[2] och 4,3 meter vid full last.[1] Deras deplacement var 1 640 ton vid normal last och 2 243 ton vid full last.[3] Under krigstid hade de 190 officerare och sjömän.[4]

Maestrale-klassen drevs av två växlade Parsons-ångturbiner som var och en drev en propelleraxel med hjälp av ånga från tre ångpannor.[4] Turbinerna var konstruerade för att producera 44 000 hästkrafter (33 000 kW) och en hastighet på 32-33 knop (59-61 km/h) under drift, men de nådde hastigheter på 38-39 knop (70-72 km/h under vissa provseglingar. Fartygen rymde tillräckligt med brännolja för att ge dem en räckvidd på 2 600–2 800 nautiska mil (4 800-5 200 km) vid en hastighet av 18 knop (33 km/h) och 690 nautiska mil (1 280 km) vid en hastighet av 33 knop (61 km/h).[1]

Deras huvudbatteri bestod av fyra 50-kalibriga 12 cm sjömålskanoner i två dubbelkanontorn, ett vardera för och akter om överbyggnaden.[3] Midskepps fanns ett par 15-kalibriga 12 cm-lysgranatskastare. Luftvärnet bestod av fyra 13,2-millimeters kulsprutor. De var utrustade med sex 53,3 cm torpedtuber i två trippelfästen midskepps. Även om fartygen inte var utrustade med sonar för ubåtsjakt var de försedda med ett par sjunkbombskastare.[1] Maestrale-klassen kunde bära 56 sjöminor.[3]

Under andra världskriget ersattes Grecales 40 mm-kanoner och 13,2 mm kulsprutor med åtta 20-millimeterskanoner, ytterligare ett par sjunkbombskastare lades till och de aktre torpedtuberna och midskepps avståndsmätaren ersattes med två enkla 37-millimeterskanoner.[4] År 1949 byggdes hennes brygga om till en design som liknade samtida brittiska jagares bryggor. Hon utrustades också med en fackverksmast, nya radarsystem och hennes lätta luftvärnskanoner bestod nu av tre 37 mm/54-kanoner. Under 1952-1953 ersattes hennes 37 mm kanoner med sex Bofors 40 mm kanoner och de återstående torpedtuberna togs bort. Grecale omvandlades till ledningsfartyg 1959-1960 och all hennes beväpning, förutom två Bofors 40 mm kanoner, avlägsnades.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Brescia, p. 121
  2. ^ Whitley, p. 168
  3. ^ [a b c] Fraccaroli, p. 55
  4. ^ [a b c] Roberts, p. 300
  5. ^ Smigieski, p. 200

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Brescia, Maurizio (2012). Mussolini's Navy: A Reference Guide to the Regina Marina 1930–45. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 978-1-59114-544-8 
  • Fraccaroli, Aldo. Italian Warships of World War II. Shepperton, UK: Ian Allan. ISBN 0-7110-0002-6 
  • Roberts, John (1980). Conway's All the World's Fighting Ships 1922–1946. New York: Mayflower Books. ISBN 0-8317-0303-2 
  • Rohwer, Jürgen (2005). Chronology of the War at Sea 1939–1945: The Naval History of World War Two. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-59114-119-2 
  • Smigielski, Adam (1995). Conway's All the World's Fighting Ships 1947-1995. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-55750-132-7 
  • Whitley, M. J. (1988). Destroyers of World War 2: An International Encyclopedia. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-85409-521-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Grecale_(jagare)&oldid=53628339”