Gunnar Inghe

Från Wikipedia

Gunnar Inghe, född 19 mars 1910 i Stockholm, död 26 juni 1977 i Stockholm,[1] var en svensk professor i socialmedicin, sexolog samt en av RFSU:s grundare. Han var son till läroverksadjunkten Johan August Inghe och Ida Cecilia Olsson samt gift med sociologen Maj-Britt, född Senander. Hustrun var dotter till Knut Senander och Greta Andersson.

Inghe var 1932-1936 redaktör för Populär tidskrift för sexuell upplysning, och fortsatte sedan inom socialmedicinen. År 1933 grundade han RFSU tillsammans med Elise Ottesen-Jensen och Hanna Lundin. År 1936 blev han med. lic och doktorerade 1958 med avhandlingen Mental och Physical Illness among Paupers in Stockholm.[2] Samma år utnämndes han till docent i socialmedicin vid Karolinska Institutet. Dessutom var han verksam vid socialnämnden och marinläkare i första graden. Han blev en av de första professorna i socialmedicin i Sverige, och Karolinska Institutets första. Han var professor 1961-1975.

Flera av hans böcker har omdanat den svenska forskningen och socialpolitiken. Han medverkade i SOU 1949:4 med ett kapitel, "Socialpsykologiska synpunkter på lösdrivare och prostituerade", och skrev böcker om de fattiga i folkhemmet, incest, och det första huvudverket i ämnet som publicerats i Sverige, Socialmedicin (1973-1979).

Den ofärdiga välfärden skrev han 1967 tillsammans med sin hustru, sociologen Maj-Britt Inghe (född 1921), som även författat böcker om alkoholistfruar. Det är en studie som finansierats av Folksam. I denna studie fastslår Inghe att klassamhället fortfarande var påtaglig, att problemet var globalt, och att de sexuella minoriteternas behov var eftersatta.

Bibliografi

Noter

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Inghe, Per Gunnar (19100319-0715) MTL 71 / RTB 77?
  2. ^ Inghe, Gunnar (1958) (på engelska). Mental and physical illness among paupers in Stockholm. Acta psychiatrica et neurologica Scandinavica. Supplementum, 0365-5067 ; 121. Copenhagen: Munksgaard. Libris 580757