Sexologi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sexologi är läran om människans sexualitet. Sexologi är inte ett eget akademiskt ämne som ensamt kan leda till en akademisk examen. Ämnet studeras ur skilda perspektiv inom en rad discipliner, bland annat medicin, psykologi och sociologi, eller fristående, som enstaka kurser.

Beroende på inom vilket ämnesområde studierna bedrivs kan en sexologistuderande läsa om exempelvis: sexuell identitet och orientering, sexuell utveckling, kroppsuppfattning och sexualitet, livskriser och sexualitet, sexuell problematik och dess behandling, sexualitet vid sjukdom och funktionsnedsättning, sexuella rådgivningsmetoder och terapi, etiska aspekter på behandling och bemötande, sexologins forskningsmetoder, sexologisk behandling, sexualrådgivning, sexuellt våld, sexuell tvångsmässighet, genus och sexualitet, psykosexuell differentiering, sexualanatomi/-fysiologi, pornografi och prostitution, sexualitet och samhälle, sexuell hälsa, sexualundervisning, sexualitet och funktionsnedsättning, sexuella problem/dysfunktioner och dess etiologi och behandling, sexuella hjälpmedel.

En sexolog är i allmänhet en person som arbetar med rådgivning, terapisamtal och/eller medicinsk/psykiatrisk behandling vid olika sexuella problem. Titeln är inte skyddad, det fritt för envar att kalla sig sexolog. Auktoriserade sexologer enligt Nordic Association for Clinical Sexology (NACS) är granskade och har styrkt kvalitativ utbildning på området[1].

Nedslag i sexologins historia[redigera | redigera wikitext]

Modern sexologi kan sägas ha fått sitt genombrott omkring sekelskiftet 1900, men litteratur och forskning som rör mänsklig sexualitet har funnits mycket länge.

I Om sättet att tillhopa gå beskrev Carl von Linné under 1700-talet människans sexualitet som en glädje- och lustfylld möjlighet. Hans syn på sexualiteten omfattade i stort den tidens teologiska och naturvetenskapliga grundsyn på mäns och kvinnors livsuppgifter.

Under tidiga 1900-talet arbetade gynekologen Karolina Widerström aktivt för att allmänt öka kunskapen om kvinnors sexualitet, som i hennes medicinska perspektiv var allt annat än lustfylld. Widerström fokuserade på de sjukdomar, huvudsakligen smittrelaterade, för att förbättra situationen. Samtidigt verkade den norska upplysningskvinnan Elise Ottesen-Jensen för att ge människor tillgång till preventivmedel.

En tidig förkämpe för information, kunskap och känsla i sexuallivet var den holländske läkaren Theodor Hendrik van de Velde vars bok Det fulländade äktenskapet (1926, svensk översättning 1931) blev en stor internationell framgång. Den var en av de första handböckerna i sexuallivets fysiologi och teknik för allmänheten.

Svenskar kända som sexologer[redigera | redigera wikitext]

Maj-Briht Bergström Walan är Sveriges första auktoriserade sexolog. Hon blev känd för allmänheten som sexualupplysare i skolor och i media redan på 1950-talet. På 1970-talet var hon tongivande expert och sakkunnig i filmerna "Kärlekens Språk","Mera ur kärlekens språk", "Kärlekens XYZ" och skolfilmerna "Att vara två". Hon har skrivit flera böcker, bl.a. "Den svenska kvinnorapporten" och "Din bok om kärlek och sex", "Förbjudna drömmar" och "Passioner". Hon har haft frågespalter i många svenska tidningar, till exempel Kamratposten. Hon har även arbetat med sexualupplysning internationellt. Idag arbetar hon som sexolog och psykolog på Svenska Sexualforskningsinstitutet. Blev promoverad till medicine hedersdoktor i sexologi vid Uppsala universitet 1996. 1997 belönades hon för sin internationella pionjärinsats inom sexologin av World Association of Sexology.

Malena Ivarsson blev välkänd under 1980-talet genom att medverka i söndagsbilagorna till Aftonbladet och Expressen och senare även i tv-program som Sköna söndag och Fräcka fredag. Hon utnyttjade senare sitt kändisskap genom att starta mycket lönsamma telefontjänster med förinspelad sexologisk information. Ivarsson innehar högre utbildning inom ämnen med sexologisk anknytning, och är auktoriserad klinisk sexolog.

Katerina Janouch ger information och råd i en egen spalt i bland annat Expressen. Hon är utbildad i konstvetenskap och litteraturvetenskap och har skrivit några böcker om sex och samlevnad.

"Inge och Sten" (Sten Hegeler och Inge Hegeler) var sexprofeter under 1960-talet, mest kända för sina ingående sexråd och för termen "allt är tillåtet så länge båda parter vill det".

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Auktorisation”. Svensk förening för sexologi. http://www.svensksexologi.se/index.php?option=com_content&task=view&id=14&Itemid=27. Läst 3 augusti 2011.