Haloperidol

Haloperidol (Haldol), C₂₁H₂₃ClFNO₂, är ett antipsykotikum (tidigare kallat neuroleptikum), det vill säga ett läkemedel mot psykotiska tillstånd. Det har även visat sig ha goda antiemetiska egenskaper (motverkar illamående) och kan i det syftet användas vid cytostatika och postoperativ illamåendebehandling. Det tillhör gruppen butyrofenonderivat. Preparatet framtogs och patenterades 1959 av Janssen–Cilag. Det var i svensk praktisk medicin och omvårdnad tidigare ett standardpreparat. Till följd av dess biverkningar är det i dag ett förlegat preparat akademiskt då det finns nyare mediciner med mindre biverkningar och med vetenskaplig evidens som påvisar liknande behandlingsresultat. Det används än som ett standardpreparat, bland annat när ett nytt neuroleptikum skall jämföras mot en etablerad behandling. Äldre människor behöver ofta en väsentligt lägre dos än yngre.

Kontraindikationer är bland annat parkinsonism och okompenserad hjärtsvikt. Dosanpassning till flertalet anti-bakterium är nödvändigt. Medicinen är, liksom alla antipsykotikum, receptbelagd.

När haloperidol lanserades hade medlet klart bättre effekt på maniska tillstånd än tidigare neuroleptika som klorpromazin (Hibernal). Haloperidol ger betydligt mindre viktökning än fentiaziner (Hibernal, Trilafon, med flera). Men haloperidol tillhör de preparat som anses ge mest extrapyramidala biverkningar (till exempel skakningar och svårighet att sitta stilla). Risken för att efter en längre tids behandling utveckla tardiv dyskinesi (onormala kroppsrörelser) är också stor. Tardiv dyskinesi kan bli bestående efter att preparatet satts ut och blir ibland ett livslångt handikapp.

Externa länkar

Information från FASS