Handpenning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Handpenning, eller kontantinsats, jur., penningbelopp, som vid ett avtals ingående av den ene avtalsparten till den andre överlämnas som förskott å utfäst betalning, på det att båda genom överlämnandet och mottagandet må anses ha erkänt sig bundna vid överenskommelsen.

Till exempel vid köpavtal (köp av kapitalvaror) är det vanligt att man erlägger handpenning, ofta kontant. Poängen med handpenning ur säljarens perspektiv är oftast att köparen förlorar sin handpenning (eller del av) om han eller hon av någon anledning vill kliva ur affären. En vanlig nivå på en handpenning är 10 procent av köpesumman.

Det finns ingen lag på att säljaren har rätt att behålla handpenningen om du ångrar dig och avbeställer varan. Men säljaren har rätt till en viss ersättning, bland annat för det arbete den har lagt ned. Ersättningen avgörs från fall till fall.

En vanlig missuppfattning beträffande handpenningens betydelse, är att ett avtal eller köpekontrakt inte skulle vara bindande förrän en handpenning erlagts. Oavsett om en handpenning erlagts eller ej, är ett avtal om köp/försäljning juridiskt bindande, såvida det inte finns svävarvillkor som gör att köpet är beroende av att vissa förutsättningar ska vara uppfyllda innan köpet är att anse som bindande.

Historisk terminologi för handpenning[redigera | redigera wikitext]

Handpenning erläggs också vid saklega (det vill säga avtal om nyttjanderätt till egendom) samt tjänstelega (avtal om åtagande av tjänsteprestationer).

Vid saklega, kallas handpenningen fästepenning eller städja.

Vid tjänstelega benämns den städjepenning eller städsel.

Om man undantar städseln, saknar handpenningen numera - i motsats till vad förhållandet var i den äldre rätten - all annan juridisk betydelse än som ett medel att styrka avtalet. Jfr arrha och gudspenning.

Källor[redigera | redigera wikitext]