Katastrofmedicin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Katastrofmedicin är den gren av medicinen som omfattar akuta sjukvårdsinsatser i samband med katastrofer, jämför traumatologi. Definitionsmässigt avses med katastrof i detta sammanhang en "situation där tillgängliga resurser är otillräckliga i förhållande till det akuta vårdbehovet och där belastningen är så hög att normala kvalitetskrav för medicinsk behandling inte längre kan upprätthållas trots adekvata åtgärder"[1]. I ämnet katastrofmedicin ingår ofta också handläggning vid stora olyckor, som definitionsmässigt skiljer sig från katastrofer genom att det vid en stor olycka är möjligt att genom särskilda åtgärder (till exempel inkallande av extra personal inom hälso- och sjukvården eller räddningstjänsten eller omprioritering av vårdinsatser) upprätthålla en adekvat vårdkvalitet. Vad som är en katastrof beror alltså delvis på sjukvårdens och räddningstjänstens resurser och kan alltså skilja sig åt mellan olika delar av världen.

Indelning[redigera | redigera wikitext]

Katastrofer delas in i naturkatastrofer och människoorsakade katastrofer, där de förstnämnda står för cirka en tredjedel av alla olyckor med mer än 20 döda under de senaste 20 åren[2]. Hit räknas jordbävningar, vulkanutbrott, översvämningar, orkaner och epidemier av smittsamma, farliga sjukdomar. Människoorsakade katastrofer utgör 2/3 av alla olyckor med mer än 20 döda, och dessa har ökat markant de senaste 25 åren.

Prioritering[redigera | redigera wikitext]

I samband med stora katastrofer måste räddningsinsatserna prioriteras, vilket innebär att de patienter där man bedömer att medicinska insatser har störst möjlighet att påverka prognosen för patienten prioriteras högst. Det innebär att man vid brännskador till exempel prioriterar medicinsk vård till personer med medelsvåra brännskador, eftersom personer med lätta brännskador tenderar att överleva oavsett insatser och personer med svåra brännskador tenderar att dö oavsett insatser.

Organisation i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Insatsen vid en katastrofplats leds av en räddningsledare, som är det räddningstjänstbefäl på plats med högst rang. Räddningsledaren har befogenhet att förorda om tjänsteplikt för individer mellan 18 och 65 år, att bestämma att statliga och kommunala myndigheter med lämpliga resurser ska delta i räddningsarbetet och att vid behov göra ingrepp i annans rätt.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Socialstyrelsen (2001): Riktlinjer - Medicinsk katastrofberedskap"
  2. ^ Lennquist S (2002): Katastrofmedicin, Liber förlag, Stockholm