Klastisk bergart

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tuff bestående av diverse olikstora stenar, inneslutna i en matrix av vulkanaska.

Att en bergart är klastisk (från grekiska κλαστος, klastos, "bruten", "i stycken") innebär att den är helt eller delvis uppbyggd av beståndsdelar, klaster, som existerade före bergartens bildande och som inte "förändrats" vid bildandet. Klaster kallas brottstycken eller partiklar som bildats genom kemisk vittring, pyroklastiska partiklar eller detrituspartiklar.[1] Materialet mellan dessa klaster kallas matrix. Exempel på klastiska bergarter är breccia och konglomerat som består av stenfragment, sandsten som består av sandkorn eller lerskiffer som består av lerpartiklar. Klastiska bergarter som uppkommit genom vittring och sedimentation, det villa säga sedimentära bergarter, kallas epiklastiska (eller ofta bara klastiska), medan sådana som uppkommer genom vulkanisk aktivitet kallas pyroklastiska.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ internetsida: http://www.rikstermbanken.se/rtb/visaTermpost.html?id=192077 - Rikstermbanken, Sveriges nationella termbank, huvudinternetsida: http://www.rikstermbanken.se sökörd:klast, sökdatum:2okt2013 - Rikstermbanken är förvaltad av Terminologicentrum TNC , sveriges nationella centrum för terminologi och fackspråk: huvudinternetsida: http://www.tnc.se
  • Arthur Holmes, Principles of Physical Geology, 1975, ISBN 017-761299-1 sid. 119–120.
  • Per H. Lundeghård, Jan Lundqvist, Maurits Lindström Berg och jord i Sverige, 1974, ISBN 91-20-03811-9, sid. 20.
  • Arthur N. Strahler, The Earth Sciences, 2. uppl., Harper & Row, 1971, sid 363, 366 och 373 ff.
  • Bengt Loberg, Geologiska material och Sveriges berggrund, 1973, ISBN 91-1-734061-6, sid. 123–125.