Klint

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För blomman, se klintsläktet.

Klint har två betydelser i svenskan. Den mest spridda betydelsen är 'berg med branta väggar'[1]; denna betydelse förekommer i Götaland och Svealand, till exempel Romeleklint i Skåne och Garphytte klint i Närke. En annan betydelse är 'fritt liggande bergvägg eller abrasionsbrant'[2], vanligt förekommande runt Gotlands och Ölands kuster. Med klint avses då vanligen den platta ytan ovanför stupet och själva stupet kallas klintkant. Två exempel är HögklintGotland och Köpings klintÖland. I de östra delarna av Danmark förekommer den betydelsen också i ortnamn (till exempel Møns klint). En inlandsklint är en klint som finns inåt landet, exempelvis genom att landhöjning har flyttat strandkanten utåt. En välkänd inlandsklint är TorsburgenGotland.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedins ordbok, 2000, s. 796
  2. ^ Nordisk familjebok; Band 12, 1953, s. 403