Klintsläktet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Klintsläktet
Gulklint (C. macrocephala)
Gulklint (C. macrocephala)
Systematik
Domän Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Asterordningen
Asterales
Familj Korgblommiga växter
Asteraceae
Släkte Klintsläktet
Centaurea
Vetenskapligt namn
§ Centaurea
Auktor L., 1753
Arter (även arter ur andra släkten)
Algerklint (C. diluta subsp. algeriensis)
Balkanklint (C. rupestris)
Banklint (C. ×decipiens)
Benklint (C. bruguieriana)
Bergklint (Cyanus montanus)
Blekklint (C. diluta)
Blåklint (Cyanus segetum)
Brunklint (C. debeauxii subsp. nemoralis)
Dvärgklint (Cyanus depressus)
Finnklint (C. phrygia subsp. phrygia)
Fjunklint (C. nigrescens)
Fjäderklint (C. phrygia subsp. pseudophrygia)
Fransklint (C. trichocephala)
Gråklint (C. cineraria)
Gul kamklint (Cyanus cheiranthifolia var. cheiranthifolia)
Gulklint (C. macrocephala)
Humleklint (C. kotschyana)
Jungfruklint (Psephellus bellus)
Jätteklint (Plectocephalus americanus)
Kamklint (Cyanus cheiranthifolia)
Luddklint (Cyanus triumfetti)
Maltaklint (C. melitensis)
Orientklint (C. orientalis)
Pysslingklint (C. squarrosa)
Raspklint (C. aspera)
Rosenklint (C. pulcherrima)
Ryssklint (C. ruthenica)
Röd kamklint (Cyanus cheiranthifolia var. purpurascens)
Rödklint (C. jacea)
Sandklint (C. stoebe)
Silverklint (C. ragusina)
Skönklint (C. pulchella)
Spretklint (C. diffusa)
Stjärnklint (C. solstitialis)
Strävklint (Psephellus dealbata)
Styvklint (C. glastifolia)
Svartklint (C. nigra)
Tistelklint (C. calcitrapa)
Turkisk blåklint (Cyanus cyanoides)
Tuvklint (Psephellus hypoleucus)
Ungersk väddklint (C. sadlerana)
Väddklint (C. scabiosa)
Synonymer
Acosta Adanson
Cnicus Linnaeus
Grossheimia Sosnowsky & Takhtajan
Jacea Miller
Leucacantha Nieuwland & Lunell
Hitta fler artiklar om växter med

Klintsläktet (Centaurea) är ett släkte i familjen korgblommiga växter med ca 450 arter från Eurasien och norra Afrika. Flera arter är numera naturaliserade över hela världen.

Nyare genetisk forskning visar att släktet bör delas in i flera mindre, se även blåklintssläktet, doftklintssläktet, rosenklintssläktet och jätteklintssläktet.

De är ett- till fleråriga örter med upprätt, grenig stjälk, sällan enkel. Bladen är strödda, hela eller parflikiga. Blomkorgarna är toppställda och vanligen ensamma. Holkfjällen är tegellagda med en hinnartad fransig kant. Mellan de egentliga blommorna sitter fjäll eller hår. Blommorna är rör- eller trattlika, vita, gula, rödvioletta till blå. De yttre blommorna ofta sterila skyltblommor och större än de inre. Frukten är slät och har vanligen en hårpensel.

Redan Hippokrates (400 f. Kr.) använde släktnamnet Centaurea om en läkeört, som sedan Linné tog över och använde för klintarna.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Centaurea kan härledas från Centaur (på svenska stavat Kentaur), hästmänniskan i grekisk mytologi. En av kentaurerna, Keiron, lärde mänskligheten om växters helande verkan.[1]
   

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ M Grieve: A Modern Herbal

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Greuter W. 2003. The Euro+Med treatment of Cardueae (Compositae)—generic concepts and required new names. Willdenowia 33: 49–61.