Konstruktionsvattenlinje

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Konstruktionsvattenlinje, ofta förkortat kvl, är den vattenlinje en farkost beräknas få enligt konstruktionsritningen.[1] Längd i vattenlinjen (VL) anger farkostens längd vid denna linje eller farkostens längd vid den faktiska vattenlinjen i ett visst sammanhang.[2]

Längden i vattenlinjen är ett mått på ett fartygs "våta längd". På grund av utsvängda för- och akterskepp kan det vara en betydande skillnad på längden över allt och längden i vattenlinjen.

Ett fullastat skepp ligger ofta med konstruktionsvattenlinjen under vattenytan[1] och har således större deplacement, djupgående och "våt längd", än vad som anges i fartygets dokumentation.

När man anger ett fartygs höjd över havet, djupgående och deplacement så är det med referens till konstruktionsvattenlinjen. Ett fullastat skepp ligger ofta med konstruktionsvattenlinjen under vattenytan[1] och har således större deplacement, djupgående och "våt längd", än vad som anges i fartygets dokumentation.

Vattenlinjens längd spelar en roll för båtens egenskaper, bland annat för dess deplacementsfart. I dessa sammanhang är det väsentliga ofta inte den nominella längden i vattenlinjen, utan hur lång båten är i den faktiska vattenlinjen, som till exempel för segelbåtar vanligen ökar med högre fart. Också till exempel en tvär akter kan ge egenskaper motsvarande en längre vattenlinje.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Konstruktionsvattenlinje i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)
  2. ^ Vattenlinje i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)

Se även[redigera | redigera wikitext]