Lagen om offentlig upphandling

Från Wikipedia
Version från den 21 maj 2017 kl. 00.04 av Hannibal (Diskussion | Bidrag) (puts, korr, rubriker)

Lag (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU) är en lag i Sverige som reglerar köp som görs av myndigheter och vissa andra organisationer som är finansierade med allmänna medel. Lagen baseras på EU-direktiv 2004/18/EG. Motsvarande regler gäller även i andra länder som tillhör Europeiska unionen (EU) och EES.[1]

Lagen trädde i kraft 1 januari 2008 och ersatte tidigare lag (1992:1528).

Lagens innehåll

13 § Med offentlig upphandling avses de åtgärder som vidtas av en upphandlande myndighet i syfte att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal avseende varor, tjänster eller byggentreprenader.

– Lag (2007:1091) om offentlig upphandling, 2 kap. Definitioner

Lagarna reglerar i detalj hur myndigheter får agera när de köper (upphandlar) varor, tjänster och entreprenader. Den process som föreskrivs för alla inköp som överstiger ca 505 000 kr är tämligen detaljerad. Myndigheter är enligt lagen skyldiga att annonsera alla inköp som kommer att göras för att intresserade företag skall beredas möjlighet att lämna anbud. De krav som ställs skall vidare tillkännages i ett förfrågningsunderlag. Myndigheter måste lämna ut förfrågningsunderlaget och utvärdera alla anbud eller ansökningar om att få lämna anbud. Utvärderingen skall ske på sakliga grunder, och får inte avvika från den utvärderingsmetod som skall ha tillkännagivits i förfrågningsunderlaget. Utfallet av utvärderingen skall avgöra vem som vinner kontraktet, och detta tillkännages i ett tilldelningsbeslut. Den som lämnat anbud och har invändningar mot sakligheten i myndighetens hantering av upphandlingen kan vända sig till förvaltningsrätten i det län där upphandlingen görs med en begäran om överprövning.

Vinnaren av upphandlingen väljs baserat på pris och uppfyllande av ställda krav. Det har ofta varit problem med att man valt leverantörer med undermålig kvalitet. Rättspraxis har blivit så att myndigheter mer eller mindre måste bevisa att kvaliteten kommer att bli dålig för att få välja bort det lägsta anbudet.

Lagen gäller för myndigheter och annan verksamhet som finansieras med allmänna medel. Utöver kommuner, landsting och statliga myndigheter innebär det också offentligägda bolag, och vissa andra organisationer som står dessa nära. Undantag görs dock för vissa former av kommersiell och annan verksamhet. Dessutom gäller lagen olika för olika typer av upphandlingar.

Tillsynsmyndighet och i viss mån också rådgivande när det gäller hur lagen skall tillämpas var tidigare Nämnden för offentlig upphandling (NOU). Denna nämnd har numera uppgått i Konkurrensverket.

Näraliggande lagar

För myndigheter och organisationen inom den så kallade försörjningssektorn gäller istället lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (LUF) (2007:1092) som är något mindre detaljstyrd och har högre gränssumma. År 2016 infördes Lag om upphandling av koncessioner (2016:1147), som beskriver en upphandling där leverantören får rätten att utnyttja det byggnadsverk eller den tjänst som kontraktet avser, och leverantören tar risken av det osäkra värdet denna rätt kan ha.[2] Båda baseras på EU-direktiv, den senare på 2014/23/EU.

Referenser