Lundbystudien
Lundbystudien är en psykiatrisk epidemiologisk studie som startades 1947 och pågår fortfarande. Studien startades av professor Erik Essen-Möller och hans medarbetare på Medicinska fakulteten vid Lunds universitet. Undersökningen studerar förekomsten av personlighetstyper och den psykiska hälsan hos befolkningen i Dalby och Bonderup utanför Lund. Essen-Möller var projektledare för studien fram till 1967 då professor Olle Hagnell övertog rollen som hade medverkat i projektet sedan 1956. Hagnell förblev projektledare till 1996 och fick under tiden motta åtskilliga priser för sina insatser inom den psykiatriska epidemiologin, bland annat Rema Lapouse Award 1978. Hagnell var verksam i Lundbystudien i cirka 50 år och trots han var runt 80 år fortsatte han i forskningsarbetet. Docent Per Nettelbladt tog över ledarrollen efter Olle Hagnell.
Sedan 1947 har fyra fältundersökningar ägt rum och den senaste genomfördes 1997-2000. I svensk medicinhistoria är Lundbystudien unik på grund av det långa tidsperspektivet och det låga bortfallet bland befolkningen i urvalet. Det stora datamaterialet som har samlats sedan 1947 har dessutom skapat en bild av de samhällsförändringar som har ägt rum under 1900-talets senare halvsekel.[1]
Lundbystudien är en longitudinell undersökningen och har därmed studerat samma urval personer sedan 1947. 3 563 personer har ingått i studien och ungefär hälften av dem var avlidna vid den senaste fältstudien 1997.[2] Lundbystudiens arkiv finns i dag bevarade på Sankt Lars-området i Lund, där både Olle Hagnell och Erik Essen-Möller varit verksamma.