Lysosom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Schematisk bild över en typisk eukaryot cell, som visar cellens subcellulära komponenter. Organeller: (1) Nukleol (2) Cellkärna (3) Ribosom (4) Vesikel (5) Korniga endoplasmatiska nätverket (6) Golgiapparaten (7) Cellskelettet (8) Glatta endoplasmatiska nätverket (9) Mitokondrie (10) Vakuol (11) Cytoplasma (12) Lysosom (13) Centriol

Lysosom är en organell vars uppgift är att stå för den intracellulära nedbrytningen av makromolekyler, såsom långa sockerkedjor, och skadade organeller. Med särskilda enzymer bryts makromolekylerna ned till beståndsdelar, monomerer. Monomererna (exempelvis socker) används sedan som näring i cellen. När en cell upptar exogena molekyler genom endocytos är lysosomen den första organell dessa substanser kommer i kontakt med. Enzymerna finns inne i lysosomen eller bunden till fosfolipiderna på lysosomens yta. Lysosomens inre är surt, och de enzymer av olika slag - proteaser, glykosidaser, sulfafaser, nukleaser, lipaser och fosfataser - benämnes sura hydrolaser. Beståndsdelarna tas sedan upp som energi för cellen eller för att bygga nya organeller.

De olika makromolekyler som ska brytas in i cellen tas in i lysosomen genom fagocytos, endocytos (exempelvis LDL och transferrin, autofagi och med hjälp av proteinsignalering).

Lysosomens membran innehåller specifika protonpumpar som sänker pH i organellen till runt 5,0, vilket är pH-optimum för lysosomens olika enzymer. Detta anses vara en skyddsmekanism för att inte enzym ska börja bryta ner de cellulära makromolekylerna om lysosomens membran skulle brista. Om en lysosom skulle spricka utgör inte detta någon större fara för cellen, eftersom enzymerna är gjorda för att fungera vid den låga pH-halten i lysosomen. Ute i cellplasmans neutrala pH fungerar de knappast alls, eftersom de blir denaturerade. Denna del av celler är även viktig inom den så kallade celldelningen.