Månförmörkelse

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Månförmörkelse år 2003

Månförmörkelse inträffar när solen, jorden och månen ligger i rad (med jorden i mitten). Jordens skugga träffar månen som därmed blir förmörkad, helt eller delvis. Om jorden någon tid under händelsen skuggar hela månen från direkt solljus, inträffar en total månförmörkelse.

Den 15 juni 2011 inträffade en total månförmörkelse som kunde ses från Europa.[1] I Sverige märktes den som mest i de södra delarna men kunde vara svår att se i den ljusa nordiska sommarnatten.

Total månförmörkelse[redigera | redigera wikitext]

Vid en total månförmörkelse befinner sig hela den mot solen vända delen av månytan i jordens så kallade kärnskugga, med andra ord är solens direkta ljus mot månen helt blockerat av jordskivan. Ändå blir månen inte fullständigt svart, eftersom en del av solljuset bryts, eller rättare, sprids i jordens atmosfär. På grund av att en större del av ljus med långa våglängder sprids på detta sätt, jämfört med kortare våglängder, så kommer detta indirekta ljus att belysa månen med ett rödaktigt sken, och ge månytan en mörkt rödbrun ton.

Tre sorters månförmörkelser[redigera | redigera wikitext]

Månförmörkelser kan indelas i tre typer. Vid den totala månförmörkelsen befinner sig hela månen någon tid helt i jordens kärnskugga. Hela månskivan blir då helt mörk, med olika toner av orange till rödbrunt. En partiell månförmörkelse inträffar då månen, under passagen genom jordens skugga, inte någon tid helt och hållet befinner sig i kärnskuggan. Endast en del av månen är då i kärnskuggan, och resten befinner sig i halvskugga. När månen inte alls träffas av jordens kärnskugga, utan endast av halvskuggan, får vi en penumbral månförmörkelse. Ett sällsynt specialfall är när hela månen är skuggad, men bara av halvskugga – en total penumbral förmörkelse.

En total månförmörkelse har inledande och avslutande faser, när den är partiell eller penumbral. Hela förloppet kan ta nästan fyra timmar, och av det kan den totala fasen kan vara i över en och en halv timme.

Att betrakta en månförmörkelse[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad från solförmörkelser är månförmörkelser synliga från jordens hela nattsida samtidigt, eftersom jorden har helt olika roller i de två typerna av förmörkelser. I ena fallet betraktar vi en måne som skuggas av den mycket större jorden, där vi själva befinner oss. I andra fallet skuggas en liten del av jorden av en måne, som nätt och jämnt förmår täcka solskivan. Om man däremot befann sig på månen under en månförmörkelse, skulle man få uppleva en solförmörkelse orsakad av jorden.

När ingen del av kärnskuggan faller på månytan är den betydligt vitare och ljusare och så pass lite förmörkad, att det vid en flyktig blick kanske inte märks att en månförmörkelse pågår. Så fort kärnskuggan täcker en större del av månytan blir skådespelet mer uppenbart.

En av de senaste totala månförmörkelserna som var synlig från Sverige inträffade 21 februari 2008, och totaliteten varade då mellan klockan 04.01 och 04.51. En månförmörkelse, som var partiell, inträffade under natten 16–17 augusti 2008 mellan omkring kl 21.30 och 00.40. Den 29 april år 2010 omkring klockan 20.00 inträffade ytterligare en månförmörkelse. Senaste totala månförmörkelse som var synlig från Sverige ägde rum den 21 december 2010, mellan klockan 06.29 och 12.05.

Under månförmörkelsen befinner sig månen i jordens kärnskugga. Bilden är ej skalenlig: avståndet mellan jorden och solen är i verkligheten cirka 400 gånger större än avståndet mellan jorden och månen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Total månförmörkelse ikväll, Svenska Dagbladet den 15 juni 2011.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]