Bibliothèque nationale de France

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Bibliothèque nationale de France (BnF) i Paris är ett av världens största bibliotk och Frankrikes nationalbibliotek.

Grunden utgörs av den biblioteksamling som Karl V omkring 1365 grundade och vilken hans kammartjänare Gilles Mallet 1373 upprättade ett inventarium över. Samlingen skingrades under hundraårskriget. Karl VIII bildade omkring 1490 en ny kunglig boksamling, till vilken Ludvig XII sammanslog det vid erövringen av Pavia tagna Sforzabiblioteket och ätten Orléans bibliotek i Blois. Frans I utökade bibliteket betydligt och gjorde det till ett av samtidens mest betydande, och stadgade även 1537 att ett exemplar av varje bok som trycktes i Frankrike skulle lämnas till hans bibliotek (pliktexemplar).[1]

Biblioteket flyttades av Karl IX från Fontainebleu till Paris, där det under de följande regenterna stadigt växte. En katalog från 1622 upptar omkring 6.000 band. Först under Ludvig XIV och Ludvig XV inföll dock bibliotekets höjdpunkt, främst genom Jean-Baptiste Colberts stora bokintresse. Vid dennes död uppgick bokesbeståndet till omkring 40.000 band. Hans medarbetare Clément utarbetade 1684 en katalog, vars systematiska indelning i 23 avdelningar, vardera utmärkta med en bokstav. Efter flera flyttningar fördes biblioteket 1720 till Hôtel Nevers vid Rue de Richelieu.[2]

I samband med franska revolutionen tillfördes biblioteket omfattande samlingar beslagtagna från kloster och emigrerade adelsmäns bibliotek.[3]

Biblioteket fick sitt nuvarande namn 1795.

1854-1882 genomfördes omfattande om- och tillbyggnader.[3] 1868 uppfördes nya byggnader vid Rue de Richelieu (Site Richelieu-Louvois[4]) vilka ritades av Henri Labrouste - det ovala tidskriftsrummet tillfördes under 1870-talet av Jean-Louis Pascal.

Den nuvarande huvudbyggnaden är låg och nedsänkt, omgiven av fyra bokformade höghus (Site François-Mitterand). Den uppfördes under president François Mitterrand vid Tolbiac på Seines vänstra strand i trettonde arrondissementet och ritades av Dominique Perrault[5].

Utöver dessa två komplex ingår ytterligare fem byggnader på olika platser i Paris i BnF[6].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. Sid. 998 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. Sid. 998-999 
  3. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. Sid. 999 
  4. ^ Site Richelieu-Louvois på BnF's hemsida.
  5. ^ Site François-Mitterand på BnF's hemsida
  6. ^ Enligt BnF's hemsida.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Melvin Jeremy "...ismer: Att förstå arkitektur",2010, Tukan förlag, isbn: 978-91-7401-112-8, sid. 79