Maria I av Portugal

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Maria I av Portugal
Maria I och Peter III av Portugal
Maria I Franciska

Maria I av Portugal (egentligen:Maria Francisca Isabel Josefa Antónia Gertrudes Rita Juana), född 17 december, 1734 i Lissabon, Portugal, död 20 mars 1816 i Rio de Janeiro, Brasilien, var monark (drottning) av Portugal mellan 1777 och 1816. Hon var dotter till Josef I av Portugal och Mariana Victoria av Spanien.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Maria blev vid sin farfars död 1750 förklarad för tronarvinge och mottog titeln den traditionella prinsessa av Brasilien, dock inte hertig av Braganza. Maria gifte sig 6 juni 1760 med sin farbror, som vid hennes tronbestigning erhöll titeln Peter III av Portugal och formellt blev hennes medregent; i realiteten var dock Maria ensam regent. Deras relation beskrivs som lycklig.

Regeringstid[redigera | redigera wikitext]

Maria efterträdde 1777 sin far på Portugals tron och blev därmed landets första erkända kvinnliga regent. Hon avskedade år 1781 premiärminister Sebastião José de Carvalho e Melo, markisen av Pombal på grund av sina reaktionära sympatier. År 1781 övertlämnades Delagoa Bay till Portugal från Österrike, och i juli 1782 blev Portugal medlem i de väpnade neutralas förbund. Hon var populär i Portugal och ägnade stor del av sin tid åt socialt arbete. Hon grundade Kungliga Vetenskapsakademien i Lissabon, Hovets Allmänna Bibliotek, välgörenhetsorganisationen Casa Pia de Lisboa och Kungliga Marina Akademin. Hon gav asyl åt franska aristokrater under franska revolutionen. Hon införde handelsrestriktion för Brasilien 1785.

Psykisk sjukdom[redigera | redigera wikitext]

Maria led av religiös mani och depression, möjligen på grund av porfyri. Vid stöld från en kyrka tvingade hon en gång hela Lissabon att delta i en sorgeprocession (1789). År 1786 drabbades hon av ett tillfälligt psykiskt sammanbrott; hon observerades då hon fördes till sina rum i ett tillstånd av delirium. Samma år avled maken, och hon förbjöd alla festligheter; officiella ceremonier fick nu karaktären av religiösa högtider.

Hennes mentala tillstånd förvärrades efter hennes äldsta sons död (1788) och hennes biktfaders död (1791) alltmer. Hon behandlades av John Willis, som dock fick avslag på sin begäran att föra henne till England. 10 februari 1792 förklarades hon sinnessjuk och inkapabel att regera, varpå hennes äldste son, Johan VI av Portugal tog över regentskapet i sin mors namn - han förklarade sig dock inte formellt som prinsregent förrän år 1799. Då hovet 1794 flyttade till Queluz stannade hon dygnet runt på sina rum, och besökare klagade på de ekande skrik hon gav ifrån sig. Hon plågades bl.a. av föreställningen att fadern var i helvetet för att han tillåtit Pombal att förfölja jesuiterna.

Senare liv[redigera | redigera wikitext]

Under Napoleon I:s tid vägrade Portugal att gå med på det så kallade kontinentalsystemet, som uteslöt Storbritannien från kontakt med Europa. Landet anfölls därför i början av november 1807 av en fransk här. Den 13 november 1807 evakuerades den portugisiska kungafamiljen med ett brittiskt örlogsfartyg till kolonin Brasilien; de anlände i Salvador i januari 1808. I september 1815 kom Brasilien att upphöjas till kungadöme i personalunion med Portugal, och Maria förklarades då som drottning av Brasilien. Portugal hade då befriats från Napoleon, men det portugisiska kungahuset kvarblev i Brasilien. Hon avled i ett karmelitkloster i Brasilien år 1816. Omdömet om henne som regent var positivt fram till att hon drabbades av psykiska problem.

Barn[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Denna artikel baseras helt eller delvis på dess motsvarighet på portugisiskpråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Succession[redigera | redigera wikitext]

Föregångare:
Josef I
Drottning av Portugal
1777-1816
Efterträdare:
Johan VI