Mehmed Uzun
Mehmed Uzun, född 1953 i Siverek, Şanlıurfa i sydöstra Turkiet, död 11 oktober 2007 i Diyarbakir i Turkiet [1][2][3], var en kurdisk-svensk författare och debattör. Åren 1979–1981 var han redaktör för den kurdiska tidskriften Rizgariya Kurdistané och 1989 kulturredaktör för tidskriften Kurdistan Press. Uzun debuterade som författare 1985. Han var medlem i Sveriges Författarförbund och medlem av redaktionsrådet för tidskriften 90-tal. Han fick 1994 Prins Wilhelm-priset och 2002 Svenska Akademins pris[förtydliga].
Mehmed Uzun blev åtalad av den turkiska staten för separatism och fick ett omfattande stöd från olika personer och organisationer i Sverige [4]. Han blev sedermera friad i turkisk domstol 20 april 2002.[5]. Han fick ett inofficiellt erkännande i Turkiet när det den 17 februari 2007 anordnades en konferens om hans böcker på Bilgiuniversitetet i Istanbul där han själv deltog.
Uzun var bosatt i Sverige i 28 år. Efter att länge ha bott i Sundbyberg flyttade han i slutet av sitt liv tillbaka till sin hemstad Diyarbakir i Turkiet, i den norra delen av det etniska Kurdistan.
Bibliografi (på svenska)
- Granatäppelblomning: essäer om berättande, längtan, sorg (översättning Claire B. Kaustell, Ordfront, 1998)
- I skuggan av en förlorad kärlek (översättning [från tyska] Ingmar Björkstén, Ordfront, 2001)
- "Mänsklighetens eviga dröm: - rättvisa och frihet" (översättning från turkiska Karin Persson). I årsboken Vilja frihet, motstå våldet, 2002(6), s. 19-31
- Ljus som kärleken, mörk som döden (Ronî mîna evînê, tarî mîna mirinê) (översättning: Claire B. Kaustell, Ordfront, 2003)
- Själens regnbåge: självbiografi (Ruhun gökkuşaği) (översättning: Claire B. Kaustell, Ordfront, 2008)