Kurdistan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För det självstyrande området i norra Irak, se irakiska Kurdistan.
Kurdistan
Flagga
Nationalsång: Ey Reqîb
Huvudstad Arbil (kurdiska: Hawler) i Irakiska Kurdistan
Officiella språk arabiska, kurdiska, persiska och turkiska
Statsskick En del av det statsövergripande
området Kurdistan är en autonom
republik i norra Irak
 -  President President i autonoma södra Kurdistan Massoud Barzani
 -  Premiärminister Premiärminister i autonoma södra Kurdistan Nechervan Idris Barzani[1]
Etablering
 -  Deklarerad 1927 och 1946: Det har funnits två kurdiska stater under 1900-talet, Araratrepubliken som föll 1930 och Mahabadrepubliken som föll 1947. 
Area
 -  Totalt 190 000–390 000 km² 
Befolkning
 -   års uppskattning uppskattningsvis 45-50 miljoner (kurder)[2] i hela geografiska Kurdistan uppskattningsvis 45 miljoner[3] 
 -  Befolkningstäthet n/a/km² 
Valuta turkisk lira, iransk rial, irakisk dinar, syrisk lira (n/a)
Tidszon Varierar beroende på land (UTC +2/+3:30)
Topografi
 -  Största sjö Wan, 3 755 km²
 -  Längsta flod Firat, 2 800 km
Nationaldag 21 mars (Newroz), vårdagjämningen

Kurdistan är ett statsövergripande område i sydvästra Asien. Hela området Kurdistan med omstridd utbredning består av områden i norra Irak (som har ett långtgående självbestämmande), sydöstra Turkiet, nordvästra Iran och nordöstra Syrien. Området består till överväldigande delen av en kurdisk befolkning.[4] Trots kurdernas mångåriga kamp för en egen nation har Kurdistan aldrig erkänts som en suverän stat.[5] Vissa kurdiska organisationer, som etniskt företräder den största folkgruppen i respektive område, har under många år fört en kamp med politiska och/eller militära medel för att vinna kurdisk autonomi eller för att skapa en kurdisk stat.[6][7] Kurdistan är ingen nationalstat, är inte erkänt och har inga landgränser, förutom i den södra delen. Kurderna kan däremot i viss mån kallas en nation, eftersom de har ett språk samt en gemensam historia och kultur. Kurderna är nära besläktade med andra iranska folk, såsom perser och balucher, och talar språk inom den iranska språkgruppen.

Bland andra irredentiska etniska grupper i området, med anspråk på autonomi eller självständighet, finns assyrier, azerer, och turkmener. De irredentiska gruppernas intressen befinner sig i många fall i olöslig territoriell konflikt. Turkiet har ofta med hårda metoder bekämpat alla försök till kurdisk självständighet också genom ett konstitutionellt förbud mot att använda det kurdiska språket. Det finns ett starkt motstånd inom Iran, Irak, Turkiet och Syrien mot att tillerkänna kurderna de fri- och rättigheter som de kräver. Flera kurdiska journalister, författare och verksamma politiker har gripits av bland andra irakisk, iransk, syrisk och turkisk polis och därefter fängslats, torterats och avrättats.

Kurdistans utbredning[redigera | redigera wikitext]

Norra Kurdistan i Turkiet[redigera | redigera wikitext]

Det bor 19 miljoner kurder i Turkiet, vilket utgör 25 procent av Turkiets befolkning. De bor främst i de sydöstra delarna av Turkiet som utgör norra Kurdistan. Men de har även flyttat till exempelvis Istanbul, Alanya och Antalya där turismen ger arbetstillfällen. Också i Konya-området finns en betydande kurdisk befolkning, dit de tvingades för omkring 200 år i ett statligt försök att turkifiera dem. Emellertid har de lyckats bevara sitt språk och många turkar har anammat kurdernas kultur och språk.[källa behövs]

Södra Kurdistan i Irak[redigera | redigera wikitext]

Kurderna i Irak bor främst i norra Irak, vilket utgör södra Kurdistan. De är en femtedel av befolkningen, omkring sex miljoner. Efter Gulfkrigets slut 1991, fick den irakiska regionen Kurdistan beskydd av FN samt av USA och dess allierade. I skydd av flygförbudszonen över norra Irak fann kurder det utrymme som krävdes för att skapa en viss autonomi.

Östra Kurdistan i Iran[redigera | redigera wikitext]

De etniska kurderna utgör i Iran omkring 10 procent (7 miljoner) av befolkningen och är koncentrerade främst till de nordvästra delarna av landet och huvudstaden Teheran. Kurderna är språkligt och etniskt sett besläktade med andra iranska folk. Kurdiska invånarna i Kermanshah är shiamuslimer.

Västra Kurdistan i Syrien[redigera | redigera wikitext]

De etniska kurderna i Syrien är främst bosatta i al-Hasakah-provinsen, vilket utgör västra Kurdistan. De viktigaste städerna i regionen är Qamişlo och Hesîçe. Man uppskattar att cirka 9 procent (2 miljoner) av Syriens befolkning är etniska kurder. I mars 2004 uppstod blodiga sammandrabbningar på en fotbollsmatch mellan det kurdiska hemmalaget och det arabnationalistiska laget Dayr al-Zur i Qamişlo där poliserna på plats tog nationalisternas parti. Det uppges ha krävt närmare 100 dödsoffer.[8] Efter denna händelse uppstod flera upplopp där ytterligare minst 30 personer dödades och många fängslades.[9]

Newroz[redigera | redigera wikitext]

Newroz är det kurdiska nyåret som man firar 21 mars. Newroz är en högtid som välkomnar våren, och firas även av andra iranska folkslag. Högtiden präglas av familjesammankomster, mat i överflöd, fester samt rituell eldhoppning för att symbolisera välkomnandet av det nya året.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Förhistoria[redigera | redigera wikitext]

Indoeuropeiska stammar slog sig ner i Zagrosbergen under årtusendet före Kristus. Folkslagen kardaker, gutier, kyrtyer och meder är kända sedan omkring 2000 f. Kr. till 500 f. Kr.[10]

Det tvistas om kurdernas etniska förfäder bl.a. görs anspråk på att de kan vara meder eller kardoucher. Den senare gruppen omnämns av Xenofon[11]. John W. Limbert, författare, iranist och statsvetaren från Harvard University, skriver ”Trots att en del forskare avfärdat kurdernas påstående om att vara medernas ättlingar, stödjer lingvistiska och geografiska bevis deras påstående”. Ett historiskt bevis för påståendet är en armenisk skrift från 140 e. Kr. som är ett duplikat av en äldre skrift som innehåller kristna böner på sju språk, ett av språken kallas ”Det mediska språket”. Den är skriven på det språk vi idag känner som den nordkurdiska dialekten kurmanji (ku. Kirmancî), detta verk kan utgöra den äldsta bevarade kurdiska handlingen. Vidare påstår orientalisten Vladimir Fedorovich Minorsky att den elementära enigheten av kurdiska språket är deriverad från ett och samma språk, förmodligen medernas språk. Ytterligare ett påstående kommer från Gernot Windfurh fil. dr. emeritus i iranistik, han sade ”Majoriteten av de som idag talar kurdiska talade tidigare, med största sannolikhet, mediska”[12]. Emellertid är det viktigt att påpeka att sambandet mellan kurder och meder inte är någonting som är välförankrat i historisk data då moderna lingvistiska bevis har ifrågasatt den tidigare synen på att kurderna är medernas ättlingar [13][14]. Gernot Windfuhr, professor i iranska studier, hävdar att kurderna talar ett partiskt språk med ett mediskt substratum [15]. David Neil MacKenzie, en auktoritet i det kurdiska språket, anser att mederna talade ett nordvästligt iranskt språk medan kurderna talar ett sydvästligt iranskt språk. Kurdologen Martin van Bruinessen argumenterar emot att kurderna ska se mederna som deras ättlingar och säger att trots att det finns kurdiska intellektuella som hävdar att deras folk härstammar från mederna så finns det inte tillräckligt med bevis för att medge sådana förbindelser över den påtagliga tidsperioden mellan den politiska dominansen av mederna och det första bevittnandet av kurderna.

Herodotos berättar om ett Stormedien. Medien var vid den tiden ännu delat i en mängd av varandra oberoende små furstendömen, i vilka härskarens makt var tämligen starkt inskränkt genom en mäktig aristokrati, således med samma slags författning. Deiokes (ku:Diyako), en av dessa furstar (eller "domare"), skall enligt Herodotos ha lyckats under sin spira förena hela Medien, vart efter han grundlade den nya huvudstaden Ekbatana(eller Akmatana, nu Hamadan). Det är dock mer troligt, mot Herodotos påstående, att mederna enades först under hans son Fraortes (ku. Frortîş).

Fraortes gjorde motstånd mot de alltför påträngande assyriska riket, men blev besegrad och dödad av Assurbanipal (omkring 630 f. Kr.). Han efterträddes av sin son, den kraftfulle Kyaxares (ku: Keyxûsrew). I början av sin regering hade denne fått bekämpa ett nytt anfall av skytiska stammar, vilka för en tid (Herodotos uppger hela 40 år) sägs ha gjort sig till herrar i landet. Genom flera segerrika fälttåg utvidgade han sedan betydligt sitt rikes område och lyckades slutligen i förbund med den kaldeiske kungen Nabopolassar i Babylon, besegra Assyrien och i grund förstöra dess huvudstad, Nineve (612 f. Kr.). Under honom nådde det mediska väldet sin högsta blomstring och sträckte sig över hela Iran, Elam, delar av Assyrien och Armenien.

Före den arabiska erövringen och islamiseringen bekände sig de flesta kurder till de monoteistiska religionen zoroastrism eller jezidism. I Anatolien var däremot majoritetsbefolkningen länge kristna. Runt 900-talet e. Kr. (cirka 300 år efter Islam) anammade de flesta kurder islam som idag är majoritetsreligion i området. Till de mest framstående kurdiska muslimerna hör den ayyubiske regenten Saladin.[16]

Den moderna historien[redigera | redigera wikitext]

Kurdiska emiratet[redigera | redigera wikitext]

Osmanska riket föll samman upprättade Sheik Mehmud Berzinci med kurderna i norra Irak en semi-självständig stat. Detta formades till ett emirat som varade mellan september 1922 till juli 1924.

Röda Kurdistan[redigera | redigera wikitext]

Röda Kurdistan (Kurdistana sor, Kurdistanskij Ujezd) är en historisk autonomi som upprättades i Azerbajdjan av Lenin år 1923. Röda Kurdistan blev officiell den 7 juli 1923 enligt ett beslut från en sovjetisk specialkommitté men upplöstes den 8 april 1929. Denna autonomi upprättades på icke-kurdisk mark som idag inte anses tillhöra Kurdistan.

Den 30 maj 1930 återupprättades Röda Kurdistan än en gång med staden Lachîn som autonomins huvudstad med fler distrikt än första gången autonomin upprättades. Denna gång existerade autonomin två och en halv månad innan den upplöstes den 23 juli 1930.

I Lachîn trycktes och publicerades tidningen "Soviet Kurdistan" 1931 för första gången.[17]

Araratrepubliken[redigera | redigera wikitext]

Araratrepubliken (Eller Agirîrepubliken, Komara Agiriyê, det kurdiska namnet på Ararat är Agirî) var en självutropad kurdisk stat och upproret för frihet leddes av Ibrahime Agha, Ferzende beg och general Ihsan Nuri Pasha. Efter en rad uppror och sammandrabbningar utropades Araratrepubliken år 1927 under pågående uppror runt omkring i norra Kurdistan i östra Turkiet.

Araratrepubliken existerade i 3 år till den 17 september 1930 då den slogs ner av 66 000 turkiska soldater och 100 flygplan ur det turkiska flygvapnet som fick hjälp av ryska och persiska soldater, därefter uppluckrades Araratrepubliken och häxjakten efter de ansvariga för republiken påbörjades.

Mahabadrepubliken[redigera | redigera wikitext]

Mahabadrepubliken är en benämning på en kurdisk statsbildning i västra Iran som upprättades med sovjetisk uppmuntran och militärt stöd 1946-1947 och som är benämnd efter staden Mahabad. Mahabad räknas som den andra semi-självständiga kurdiska staten på 1900-talet, efter Araratrepubliken. Den var inte självständig i absolut bemärkelse eftersom den inte var erkänd av internationella samfundet. Nederlaget berodde främst på att det sovjetiska stödet sviktade. Utlovade vapenleveranser från Sovjetunionen uteblev efter påtryckningar från Förenta staterna och andra västmakter. Till ytan var republiken 37 437 km², vilket kan jämföras med Kiruna kommun som med sina 20 715 km² utgör Sveriges största kommun.

Mahabadrepubliken föll flydde republikens general Mustafa Barzani som kommit från södra Kurdistan och alla hans män till dåvarande Sovjetunionen medan Qazi Mohammed vägrade lämna sitt folk; han tillfångatogs och avrättades den 30 mars 1947.

Kurdernas situation i Irak[redigera | redigera wikitext]

Kurderna i Irak reste sig efter Kuwaitkriget och förklarade sig självständiga. När Saddam Husseins regim i Irak anföll tvingades nära två och en halv miljon kurder på flykt. De flesta flydde till Iran och Turkiet som bistod kurderna, åtminstone delvis. Omfattningen av denna massflykt tillsammans med oron för dess destabiliserade verkan på hela Mellanöstern förmådde FN och en rad andra internationella aktörer att uppfatta situationen som ett hot mot internationell fred och säkerhet. Säkerhetsrådet antog därmed resolution 688 om att sända FN-trupper till norra Irak för att där etablera och övervaka en frizon.[18]

År 1992 valde kurderna ett eget parlament och en kurdisk regering för att styra i området. Dock blev inte detta långlivat och ett krig mellan de två största kurdiska partierna bröt ut (PUK och PDK), vilket ledde till att förhållandet blev ännu sämre för kurderna i Irak. Staterna Iran, Irak, Syrien och Turkiet är alla emot en självständig kurdisk stat, och på var sitt håll motarbetar de både den egna kurdiska befolkningen men också den semi-autnoma republiken i Irak[19]

Sedan Saddam Hussein störtades år 2003 har det irakiska kurddominerade området fått ökad självbestämmanderätt. De har bland annat genomfört demokratiska val. Turkiet visade snabbt sitt tydliga missnöje över den nya situationen, och turkiska styrkor blev snabbt mobiliserade i östra Turkiet och vid turkisk-irakiska gränsen för att kurderna inte skulle våga kräva självständighet från Irak. Den senare mobiliseringen vid gränsen utökades sedan i samband med att 5 000 turkiska soldater tvingades lämna Iraks territorium efter Saddams fall. Officiellt överträds gränsen på grund av att man motarbetar PKK som är stationerade i södra Kurdistan. De olika kristna grupperingarna i Irak som fortfarande är under Bagdadregimens kontroll, har krävt att det bildas en administrativ provins för dem, och att denna provins ska höra till norra Irakiska regionen Kurdistan och under skydd av KRG (Kurdistan Regional Government). Sunniaraber från övriga delar av Irak påstås även de fly till norra Irakiska regionen för att få skydd från de konflikter som finns i södra och mellersta Irak. Hittills påstås runt 50 000 sunniaraber ha flytt till de av KRG-kontrollerade städerna. Även Ezidîkurderna, som författaren och diplomaten Ingmar Karlsson har skrivit om i sin bok "Korset och halvmånen",[20] har krävt att få tillhöra den nordliga Irakiska stabila regionen efter det stora terroristdåd som drabbade dem 2007.[21]

Dagens kurdiska självstyre[redigera | redigera wikitext]

I norra Irak har kurderna sedan år 1991 haft självstyre. Idag utgör regeringen av partierna PDK och PUK och benämns KRG (Kurdistan Regional Government[22]) som är ett regionalt självstyre med president Massoud Barzani, son till Mustafa som omnämndes i Mahabadrepublikkapitlet.

Kurdernas situation i Turkiet[redigera | redigera wikitext]

  • Yttrandefrihet är väldigt begränsat i Turkiet. Massrättegångar och förföljelse på kurdisk civilbefolkningen,kurdiska politiker och författare är ett faktum.
  • Det är förbjudet att prata kurdiska i offentliga platser och kurdiska språket får varken undervisas eller användas i utbildningen såsom turkiska medborgares modersmål.
  • Kurdiska personnamn får visserligen idag väljas, men det förutsätter att familjerna använder det turkiska alfabetet vilket i praktiken omöjliggör för kurder att ge sina barn kurdiska namn. Detta då många kurdiska namn innehåller de förbjudna bokstäverna Q, X och W som saknas i det turkiska alfabetet.
  • Kurdernas existens och rättigheter är inte erkända och grundlagsskyddade vilket i sin tur ger möjlighet till godtycke inom offentlig förvaltning.
  • Fortfarande finns ingen kurdisk representation i förhandlingar mellan EU och Turkiet.

[23] [24]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Berg runt om den kurdiska staden Sanandaj

I omkring 14 procent av regionerna östra Turkiet, norra Irak och norra Iran växer det i dag skog, men skogen har minskat under årens lopp på grund av misskötsel och krig. I krigen har turkiska soldater bland annat bränt ner skogarna som är gömställen för många kurdiska gerillamän. Men även under folkmordet i Dersîm (officiellt Tunceli) brändes flyende människor ihjäl i skogar som satts i brand.

Den gränsöverstigande regionen Kurdistan har bl.a. naturtillgångar i form av olja, järnmalm, kol, uran, krom och koppar.

Vatten[redigera | redigera wikitext]

Från bergen rinner många floder; Tigris och Eufrat, Murad Su, Khabour, Stora och Lilla Zab, Sirwan och Aras. Området inom regionen Kurdistan är ett av världens mest bergrika områden. Floderna har skapat goda möjligheter för jordbruk och djuruppfödning och boskapsskötsel och förser Mellanösterns olika marknader med kött, ull, vete, ris, bomull och tobak. Vattnet som bildas då snön smälter på bergen rinner ner i floder eller bildar stillastående vattensamlingar. De största sjöarna är Wan och Urmia. Buteljerat vatten som säljs i de större iranska städerna kommer ofta från nordiranska regionen Kurdistans källor och anses vara rikt på mineraler.

Årstider[redigera | redigera wikitext]

Årstiderna är bestämda i Kurdistan. Våren börjar 21 mars och varar ända fram till 21 juni. Under våren är det fin natur med mycket grönska. Sommaren börjar 21 juni och varar fram till 21 september. Kurdistan har mycket varma somrar med torr natur som följd. Hösten varar mellan 21 september och 21 december. De första sex veckorna av hösten är väldigt svala och det är i de sista sex veckorna som det börjar bli fuktigt och kallt. 21 december till 21 mars är det vinter och bland invånarna i Kurdistan är vintern känd för sin kyla. Regn och snöfall varar i mer än sex månader i de flesta nordliga områdena i Kurdistan, med stora variationer mellan höglandet och slätten. Temperaturerna kan under årets lopp variera mellan -35 grader och +50 grader i de olika områdena.

Städer[redigera | redigera wikitext]

Bland de mest kända städerna i den nationsövergränsande regionen Kurdistan är städer med folkmängder från en halv till två miljoner invånare.
Turkiet:
Amed, Semsûr, Dîlok, Êlih, Wan och Dêrsim.
Iran:
Mehabad, Sine, Serdeşt, Seqiz, Bokan, Kirmaşan, Wirmê, Nexede och Ilamئیلام. Baneh
Irak:
Hewlêr, Silêmanî, Amêdî, Zaxo, Duhok, Kelar och Ranja.
Syrien:
Qamişlo, Hesîçe och Efrîn.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Antalet etniska kurder boende i den nationsövergränsande regionen uppskattas till cirka 37 240 000 med fördelningen:

Även om etniska kurder är majoritetsbefolkning i denna nations övergränsande region bebos de även av perser, araber och turkar m.m. Kurderna har likt många etniska grupper utvandrat till andra länder på grund av fattigdom, krig och arbetslöshet (se diaspora ovan).

Kurdiska dialekter[redigera | redigera wikitext]

Det finns två kurdiska huvuddialekter som båda tillhör den iranska språkgrenen, vilket i sin tur är en undergruppering till det indoeuropeiska språkträdet. Nationalstaterna, främst Turkiet, Iran och Syrien, har förbjudit kurdernas språk inom undervisning. I Iran är kurdiska ett tillåtet kulturspråk och musik på kurdiska sänds i iransk statlig tv och radio. I Turkiet har man underminerat folkgruppen genom att dela upp och påstå att de inte en folkgrupp. Bland annat låter de tro att zazaiskatalande inte är kurder, av vilka en minoritet tagit till sig lögnen, även då dialekten sticker ut från de andra dialekterna. Kulturellt och genetiskt är det dock bevisat att de tillhör den kurdiska folkgruppen.

De två huvuddialekterna är sorani och kurmanji. I hela södra och centrala Kurdistan talas sorani. Kurmanji talas i norra och västra delar av Kurdistan. Det finns även lokala underdialekter i kurdiska språket som gorani och feyli som är underdialekter till sorani och talas av fåtal men framför allt används i sånger. De kurder som tillhör religionen al Haq använder detta språk vid speciella religiösa tillfällen, trots att de vanligtvis talar feyli. Även bahdini är en dialekt som talas av väldigt få. Bahdini är en underdialekt till kurmanji[25]

Sorani skrivs främst med ett modifierat arabiskt alfabet och nuförtiden också med latinska bokstäver. Kurmanji skrivs med latinska bokstäver.

Religion[redigera | redigera wikitext]

De flesta kurder bekänner sig till islam. Ungefär 89-90 % av alla kurder är sunnimuslimer. Shiamuslimer är en minoritet och de finns främst i Khanaqin, Kermanshah och Ilam. Det finns även kurdiska aleviter som räknas som en del av shiamuslimer och finns mestadels i Tunceli, Bingöl och Elazig. Shiamuslimer utgör ca 5 % av alla kurder.[26] Nästan alla kurder är muslimer, 95 % bekänner sig till islam. De fyra mindre minoritets grupperna är: 3 % ezidier, 0,6 % kristna och 1,4 % judar

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bloomberg: Nechirvan Barzani to take over as Iraq kurd premier on March 7 Publicerat: 5 mars 2012
  2. ^ ”Kurdish Studies Program”. Florida State University. http://www.xs4all.nl/~tank/kurdish/htdocs/announce/KSF.html. Läst 17 mars 2007. 
  3. ^ http://www.ne.se/kurder
  4. ^ ”Kurdistan”. ne.se. http://www.ne.se/kort/kurdistan/1010206. Läst 4 augusti 2011. 
  5. ^ ”Kurdistan”. ne.se. http://www.ne.se/kort/kurdistan/1010206. Läst 4 augusti 2011. 
  6. ^ http://www.hartford-hwp.com/archives/51/154.html
  7. ^ http://www.socialismtoday.org/35/kurdish35.html
  8. ^ Dagens Nyheter
  9. ^ Amnesty
  10. ^ http://hem.passagen.se/eramura/svenska/kurder.htm
  11. ^ Nationalencyklopedin, "Kurder", läst 15 oktober 2008
  12. ^ Dabagh: Kurdernas historia, s.13
  13. ^ http://books.google.com/books?id=cxr_vqpwVUkC&pg=PA61&dq=%22kurds+are+descendants%22&hl=en&ei=2hTVTrrnIMzT4QSmponTAQ&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=7&ved=0CFkQ6AEwBg#v=onepage&q=%22kurds%20are%20descendants%22&f=false
  14. ^ http://books.google.com/books?id=EzzYk_gzpJ0C&pg=PA59&dq=%22kurds+are+descendants%22&hl=en&ei=BBbVTpTgGKnf4QTqx-D0AQ&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=10&ved=0CF8Q6AEwCTgK#v=onepage&q=%22kurds%20are%20descendants%22&f=false
  15. ^ Windfuhr, Gernot (1975), “Isoglosses: A Sketch on Persians and Parthians, Kurds and Medes”, Monumentum H.S. Nyberg II (Acta Iranica-5), Leiden: 457-471
  16. ^ http://www.alternativmedia.net/translate/harunyahya/saladin.html
  17. ^ http://www.webcitation.org/query?id=1256577686942022&url=www.geocities.com/Athens/9479/kur-sov.html
  18. ^ http://www.hartford-hwp.com/archives/51/index-ba.html
  19. ^ Tomas Gerholm (2000). Nationalencyklopedin Multimedia 
  20. ^ http://www.abisf.com/books/book_KorsetOchHalvmanen.html
  21. ^ http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22584&a=884903&lid=is_search527895&lpos=0&queryArt527895=Yaziderna&sortOrder527895=0&doneSearch=true&sd=47225&from=siteSearch&pageArt527895=0
  22. ^ http://www.krg.org
  23. ^ http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&doktyp=mot&rm=2003/04&bet=U273&dok_id=GR02U273
  24. ^ http://www.kurd.se/Debatt/kurdernas-situation-i-turkiet
  25. ^ http://www.kurdishacademy.org/
  26. ^ Kurdaktuellt

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]