Nils Stenhammar

Från Wikipedia
Nils Stenhammar
Född1 februari 1697[1]
Vinnerstads församling[1], Sverige
Död17 juni 1768[1] (71 år)
Ekebyborna församling[1], Sverige
Medborgare iSverige[1]
Utbildad vidUppsala universitet[1]
SysselsättningPräst[1]
Befattning
Predikant, Östgöta kavalleriregemente (1725–1727)[1]
Rektor, Vadstena samrealskola (1727–1731)[1]
Kyrkoherde, Orlunda församling (1727–1731)[1]
Kyrkoherde, Ekebyborna församling (1731–1768)[1]
Kontraktsprost, Aska kontrakt (1746–1768)[1]
MakaAnna Elisabeth Svederus
(g. 1728–1768)[1]
BarnAdolf Stenhammar (f. 1727)[1]
Redigera Wikidata

Nils Stenhammar, född 1 februari 1697 i Vinnerstads socken, död 17 juni 1768 i Ekebyborna socken, var en svensk präst i Ekebyborna församling och Orlunda församling.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Nils Stenhammar föddes 1 februari 1697 i Vinnerstads socken. Han var son till rusthållaren Olof Nilsson Stenhammar och Maria Jönsdotter. Stenhammar blev 1715 student vid Uppsala universitet, Uppsala och magister 5 juni 1722. Han prästvigdes 1 maj 1724 och blev 1725 skvadronspredikant vid Östgöta kavalleriregemente. Stenhammar blev 1727 rektor i Vadstena och kyrkoherde i Orlunda församling, Orlunda pastorat. Den 11 november 1731 blev han kyrkoherde i Ekebyborna församling, Ekebyborna pastorat och 1746 kontraktsprost i Aska kontrakt. Stenhammar predikade på prästmötet 1749. Han avled 17 juni 1768 i Ekebyborna socken och begravdes 15 juli samma år i Ekebyborna kyrkas sakristia.[2]

Ett epitafium över Stenhammar och hans fru hänger i Ekebyborna kyrka.[2]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Stenhammar gifte sig 1726 med Anna Elisabeth Svederus (1699–1782). Hon var dotter till professorn Matthias Svederus och Anna Bartholsdotter Festing i Uppsala. De fick tillsammans barnen Adolf Stenhammar, Anna Maria (1728–1753), Catharina Elisabeth, Helena Christina (1733–1758), Petrus (1734–1801) och Ulrica (1738–1740).[2]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Dissertatio de ordinibus Raomanorum. P. I, Uppsala 1720.[2]
  • Dissertatio de ordinibus Raomanorum. P. II, Uppsala 1722.[2]
  • Prästmötespredikan, Linköping 1749.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Johan Alfred Westerlund & Axel Setterdahl, Linköpings stifts herdaminne, vol. 2, 1917, s. 290-292, läst: 6 maj 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f] Meurling, Erik; Johan Alfred Westerlund, Johan Axel Setterdahl (1916-1917). Linköpings stifts herdaminne. 2. Linköping: Östgöta Correspondentens Boktryckeri AB. sid. 290-292. Libris 41148