Vadstena

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 58°26′54″N 14°53′23″Ö / 58.44833°N 14.88972°Ö / 58.44833; 14.88972
Vadstena
Tätort
Centralort
Vadstena klosterkyrka från öster
Vadstena klosterkyrka från öster
Land  Sverige
Landskap Östergötland
Län Östergötlands län
Kommun Vadstena kommun
Församling Vadstena församling
Koordinater 58°26′54″N 14°53′23″Ö / 58.44833°N 14.88972°Ö / 58.44833; 14.88972
Area 341,22 hektar
Folkmängd 5 613 (2010)[1]
Befolkningstäthet 16,45 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Riktnummer 0143
Tätortskod 1300
Vadstenas läge i Östergötlands län
Red pog.svg
Vadstenas läge i Östergötlands län
För andra betydelser, se Vadstena (olika betydelser).

Vadstena /ˈvasːteːna/ är en tätort i Östergötland samt centralort i Vadstena kommun, Östergötlands län.

Vadstena ligger på Vätterns östra strand, 16 kilometer sydväst om Motala. Öster om staden utbreder sig Östgötaslätten.

Centrala Vadstena har en utpräglad ålderdomlig karaktär med låg bebyggelse, härstammande från såväl medeltiden som 1700- och 1800-talen, med tillhörande smala gator. På sommaren spelar turismen en viktig roll i Vadstena. Viktiga arbetsgivare är Birgittas sjukhus samt Vadstena kommun.


Historia[redigera | redigera wikitext]

Sjögatan i centrala Vadstena
Huvudartikel: Vadstenas historia

Både i trakten runt Vadstena och i själva staden finns det spår av mänsklig bosättning från järnåldern. I Vadstena finns spår av en större gård från 1000-talet eller tidigare. Under 1100-talet fanns en romansk kyrka där Rödtornet står i modern tid. Vadstena var en anhalt på pilgrimsvandringen till Trondheim och där fanns en Olavskult redan på 1100- och 1200-talen.[2] Vadstena firade sitt 500-årsjubileum den 8 december 1900.[3]

I mitten av 1200-talet uppfördes Bjälbopalatset av kung Valdemar Birgersson. Palatset skänktes 1346 av kung Magnus Eriksson till Heliga Birgitta som grundade Vadstena kloster. Vadstena fick stadsprivilegier 1400 och blev Sveriges största pilgrimsort. Staden utvecklades snabbt med hjälp av besökande pilgrimer och affärsmän.[4]

Gustav Vasa konfiskerade klostrets egendomar och 1550 stängdes munkklostret. Under Gustav Vasas tid uppfördes också Vadstena slott. 1595 tvingades även nunnorna att lämna klostret. 1637 började klostret användas som ett hem för invalidiserade soldater, ett "krigsmanshus". De boende där tjänade extra genom spetsknyppling vilket lade grunden till Vadstenas rykte för sina spetsar. Krigsmanshuset fanns kvar till 1783 när lokalerna började användas som fängelse. Slottet användes som förråd fram till 1753 när en kammarduksfabrik inrättades där. Under 1700- och 1800-talen användes slottet också som kronomagasin för statligt brännvin.[5]

1829 började klostrets lokaler att användas av Vadstena hospital. 1800-talet innebar befolkningstilväxt för Vadstena. Efter att Göta kanal var färdigt byggdes hamnen ut 1848-1853; för att få material till pirarna revs slottets vallar. 1874 invigdes Wadstena Fogelsta Järnväg. 1905 anslog landstinget pengar för bygget av ett nytt lasarett vid Motalagatan eftersom de gamla lokalerna vid klostret var omoderna. Lasarettet fungerade som sådant fram till 1970 när det ersattes av Motala lasarett.[6]

1954 fick Birgittastiftelsen dispositionsrätt över klosterområdet förutom Vadstena klosterkyrka. 1935 köpte Den helige Frälsarens orden under ledning av Elisabeth Hesselblad Strandgården där de än idag driver ett gäst- och vilohem. 1963 öppnades där ett kloster. 1958 upphörde järnvägstrafiken till Ödeshög och 1963 upphörde persontrafiken på järnväg till Linköping.[7]

1945 inrättades Vadstena folkhögskola i det tidigare munkklostret. 1962 kunde folkhögskolan flytta in i lokaler norr om klosterområdet, bland annat det gamla vattentornet.[8]

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Vadstena stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. 1952 införlivades Sankt Pers socken/landskommun och efter ytterligare utökning 1967 uppgick Vadstena stad i Vadstena kommun med Vadstena som centralort. Mellan 1974 och 1980 var kommunen en del av Motala kommun som orten då tillhörde utan att vara centralort.[9]

I kyrkligt hänseende har orten alltid hört till Vadstena församling.[10]

Orten ingick till 1948 i domkretsen för Vadstena rådhusrätt och därefter till 1971 i Aska, Dals och Bobergs tingslag. Från 1971 till 2002 ingick Vadstena i Motala tingsrätts domsaga och orten ingår sedan 2002 i Linköpings tingsrätts domsaga.[11]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Vadstena 1950–2010[12][13]
År Folkmängd Areal (ha)
1950
  
3 494
1960
  
4 031
1965
  
4 522
1970
  
4 926
1975
  
5 294
1980
  
5 305
1990
  
5 527 329
1995
  
5 744 333
2000
  
5 651 335
2005
  
5 612 339
2010
  
5 613 341

Stadsbild[redigera | redigera wikitext]

Rådhuset från 1400-talet

Vadstena centrum består övervägande av äldre bebyggelse från främst 1700-1800-talen, men eftersom det är en stad med medeltida anor finns där även byggnader från den tiden.

Mitt i centrum ligger Rådhustorget med rådhuset från 1400-talet, vilket därmed är Sveriges äldsta bevarade. Mittemot rådhuset ligger Udd Jönssons hus, ett handelshus i tegel från senmedeltiden. Från Rådhustorget leder Storgatan som sedan staden grundades varit den centrala handelsgatan. Vid den bortre änden av Storgatan ligger Rödtornet, vilket är resterna av den medeltida församlingskyrkan. Senare om- och tillbyggdes tornet och blev en skola. I byggnaden ligger stadens turistbyrå. Bredvid Rödtornet ligger Biskopshuset med anor från 1474. Det var Linköpingsbiskopens bostad vid dennes besök i Vadstena under medeltiden. Norr om rödtornet ligger den gamla teatern som är en av Sveriges äldsta landsbygdsteatrar, från 1825. Alldeles i närheten ligger Vadstena kloster, grundat i slutet av 1300-talet efter heliga Birgittas anvisningar. Klosterkyrkan dominerar stadens siluett och har gjort så sedan den invigdes 1430. Norr om centrum finns också Mårten Skinnares hus, ett borgarhus från senmedeltiden, samt det intilliggande Hospitalsmuseet.

Den södra delen av stadens centrum domineras av Vadstena slott, byggt som försvarsanläggning av Gustav Vasa på 1500-talet. I slottet finns idag Landsarkivet samt ett museum. Bredvid slottet ligger Leksaksmuseet.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Genom Vadstena går länsväg 919 för vägtrafik till Motala och Ödeshög samt länsväg 206 mot Skänninge, Mjölby och Linköping. Östgötatrafikens bussar trafikerar Motala, Skänninge, Mjölby och Linköping med mellanliggande orter. Dessutom finns Blåklintsbuss expresslinje 955 till Stockholm flera gånger dagligen. Passagerartrafiken på järnvägen lades ned den 29 september 1963. Museiföreningen Wadstena-Fogelsta Järnväg (MfWFJ) bedriver turisttrafik under sommarhelger. Enstaka dagar under sommaren går passagerarbåtar i trafik över Vättern.

Personer med anknytning till Vadstena[redigera | redigera wikitext]

Här följer ett urval av välkända personer som fötts, bott längre tid eller avlidit i Vadstena, historiska och samtida.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Monica Lantz (2003). Eriksgatan i Östergötland. Linköping: G Ekströms förlag. ISBN 91-974791-0-1 
  • Gunnar Sträng (1973). Vadstena under 700 år. En minnesbok. Vadstena: Vadstena kommun. ISBN 9900759923 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ Lantz (2003), s. 89
  3. ^ Hvar 8 dag : illustreradt magasin, Andra årgången, [1 oktober 1900 - 29 september 1901], D F Bonnier, Göteborg 1901, s. 164
  4. ^ Lantz (2003), s. 90
  5. ^ Sträng (1973), s. 23-30
  6. ^ Sträng (1973), s. 32-40
  7. ^ Sträng (1973), s. 41-47
  8. ^ Sträng (1973), s. 45
  9. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  10. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  11. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Motala tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  12. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  13. ^ ”Folkräkningen den 31 december 1950, totala räkningen folkmängd efter ålder och kön i kommuner, församlingar och tätorter, statistiska centralbyrån 1954”. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_3.pdf. Läst 1 februari 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]