Partvinnad kabel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Varje par är tvinnat för att motverka störningar.

Partvinnad kabel, även twisted pair-kabel (TP-kabel), är en signalkabel som består av par av tvinnade ledare, därav namnet. Ledarna är tvinnade för att motverka störningar, främst i form av överhörning. TP-kabel används till exempel för Ethernet och inom telefoni. De två största nackdelarna med partvinnad kabel är att den har hög effektförlust, s.k. dämpning (eng: attenuation) per meter, vilket innebär att man inte kan lägga mer än några tiotal eller som mest 100 meter sådan kabel innan man behöver en repeaterstation, linjeförstärkare.

Rak och korsad kabel[redigera | redigera wikitext]

En korskopplad (eng: cross-over) TP-kabel används när till exempel två hubbar, switchar eller två nätverkskort kopplas ihop, annars används rak TP-kabel (eng: straight through). Switchar och hubbar med speciella uplink-kontakter, eller kontakter där uplink finns som en valbar eller automatisk möjlighet, tillåter dock att man kopplar samman dem med raka kablar.

Se artikeln om EIA/TIA-568 för att veta hur man kan se om en kabel är korsad eller rak.

Kontakter[redigera | redigera wikitext]

TP-kablar har oftast 8P8C kontakter, vanligen kallade RJ-45-kontakt. Skärmade kablar kan också ha TERA-kontakt.

Skärmning[redigera | redigera wikitext]

UTP-kabel.

TP-kablar kan ha skärmning runt de inre paren och/eller kabeln som helhet för att reducera risken för inre och yttre elektriska störningar. Skärmningen kan utgöras av metallfolie eller en tät väv av metalltråd, där det förra är något billigare.


UTP[redigera | redigera wikitext]

UTP, en förkortning av Unshielded Twisted Pair, oskärmad tvinnad parkabel, är idag den mest tillverkade kabeln. De fyra trådparen är oskärmade. Detta kan resultera i mer elektriska störningar än en STP- eller ScTP-kabel. Fördelarna med en UTP kabel är att den inte behöver jordas. Den är därför både billigare och enklare att hantera.

STP[redigera | redigera wikitext]

STP-kabel. Klicka på bilden för att se skärmningen i detalj.

STP, en förkortning av Shielded Twisted Pair. Vanligen avses en kabel med fyra par tvinnade koppartrådar varav varje par har en skärm runt sig för att motverka störningar, samt en yttre skärm runt hela gruppen för att förstärka skyddet. Nackdelen med STP-kabel är att den måste jordas och är dyr att tillverka, men den har bäst skydd mot elektriska störningar. Ett skäl att välja denna slags kabel, i stället för fiberoptisk kabel, är att den kan leverera strömförsörjning, så väl som datasignal, Power Over Ethernet. Vill man bara ha störningsokänslighet, så är den optiska fibern det vanligare alternativet.

Det är viktigt att jordningen görs korrekt, annars ökar, snarare än minskar risken för att drabbas av störningar [källa behövs].

ScTP[redigera | redigera wikitext]

ScTP-kabel. Lägg märke till folien runt som sticker ut 1 cm mer än plasthöljet.

ScTP, en förkortning av Screened Twisted Pair, är väldigt lik STP-kabeln. Det som skiljer båda kablarna är att ScTP-kabeln inte har någon skärm runt varje par av trådar, vilket innebär att inte skyddar mot Cross-talk, endast mot yttre störningar.

ScTP kallas också FTP (Foiled Twisted Pair). Ibland kallas denna typ felaktigt för STP.

Också ScTP måste jordas ordentligt för att fungera som avsett.

Precisa namn[redigera | redigera wikitext]

Begreppet STP har av olika författare och olika tillverkare använts för att beteckna olika varianter av skärmning. För att ha full klarhet i hur en kabel är skärmad kan de därför också benämnas med mer precisa namn:

  • S/UTP är kablar som har en "shield" av vävd metalltråd runt hela kabeln, men där de inre paren är oskärmade, "unshielded".
  • S/FTP är kablar med en väv av metalltråd runt hela kabeln och folieskärmning runt de inre paren.
  • S/STP är kablar med väv av metalltråd runt såväl hela kabeln som de inre paren.
  • U/STP är kablar som saknar yttre skärmning, men har en skärm runt varje ledningspar. Modellen är utgången, men användes för Token Ring och såldes under namnet STP-A.

Alla dessa tre varianter har i olika sammanhang kallats kort och gott STP.

Kategorier[redigera | redigera wikitext]

Det finns åtta kategorier av TP-kablar, sju stycken etablerade och en under utformning.

  • Cat 1 – Används för telefoni och är inte lämpad för dataöverföring.
  • Cat 2 – Upp till 4 Mbps dataöverföringshastighet.
  • Cat 3 – Används i 10BASE-T Ethernet-nätverk; har en hastighet på 10 Mbps.
  • Cat 4 – Används i Token Ring-nätverk; har en hastighet på 16 Mbps.
  • Cat 5 – Används i Fast Ethernet/100Base-TX, hastigheter på 100 Mbps.
  • Cat 5e – Används för Fast Ethernet.
  • Cat 6 – Används i Gigabit Ethernet/1000BASE-T-nätverk.
  • Cat 6A (Augmented Category 6) – Tänkt att användas i hastigheter om 10 Gbps.
    Kablar säljs ibland med märkningen 6e, men det är inte en formell standard och det är inte säkert att sådana klarar alla krav för 6A.[1]
  • Cat 7 – En standard för STP-kabel (ISO/IEC 11801), där de skyddande höljena inte bara skall minska externa störningar, utan också minska Cross Talk, så att man kan använda upp till 100 meter långa kablar mellan noderna. Laboratorieförsök har visat att det är möjligt att sända datatrafik om 100 Gbps över kategori 7-kabel, med en maxlängd om 70 meter. Försök görs att öka denna längd till 100 meter.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Young, A. (2007-04-02). ”Category 6e - User Beware” (på Engelska). Fluke Networks. http://www.flukenetworks.com/fnet/en-us/supportAndDownloads/KB/Datacom+Cabling/Application+Articles/Category_6e_-_User_Beware.htm. Läst 2007-03-02. 
  2. ^ ”Researchers push transmission rate of copper cables” (på Engelska). Penn State University. 2007-11-14. http://live.psu.edu/story/27265. Läst 2008-03-02. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Cisco Systems (2005). ”3-5”. CCNA 1 and 2 Companion Guide, Revised (Cisco Networking Academy Program) (tredje upplagan). Cisco Press  ISBN 1-58713-150-1.

Se även[redigera | redigera wikitext]