Personval

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Valreklam inför presidentvalet 2012 i Finland. Bilder på kandidaterna har en framträdande roll.

Personval syftar inom politiken på ett valsystem där den enskilda väljaren har möjlighet att påverka vilken person som blir vald till ett visst politiskt uppdrag. Det allra mest renodlade personvalet förekommer i valsystem med majoritetsval i enmansvalkretsar där varje parti ställer upp endast en kandidat (till exempel i USA eller Storbritannien). Personvalet sammanfaller då helt och hållet med partivalet. I praktiken brukar man dock med personval avse valsystem där väljaren har en faktisk valmöjlighet mellan flera olika kandidater från respektive parti.

Personval i Finland[redigera | redigera wikitext]

De flesta politiska val i Finland är personval, där väljaren röstar på en enskild kandidat, men antalet mandat för ett parti eller valförbund avgörs av det totala antalet röster på kandidater i detta, enligt d’Hondts metod. Valförbundets mandat tillfaller de kandidater som fått flest personliga röster.

Personval i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Personvalsinslaget i det svenska valsystemet var fram till 1990-talet mycket svagt. Väljaren hade visserligen rätt att stryka eller lägga till namn på partiernas anmälda valsedlar, men systemet för rösträkning gjorde dessa ändringar nästan betydelselösa annat än som protestyttringar. Den enda situation då väljaren faktiskt hade möjlighet att utöva ett aktivt personval var vid de tillfällen då ett parti hade flera olika kandidatlistor i samma valkrets.

Efter en försöksverksamhet i vissa kommunalval 1994 infördes ett stärkt personvalsinslag i alla allmänna val fr.o.m. år 1998. Väljaren har nu möjlighet - men inte skyldighet - att sätta ett kryss för den person på valsedeln som hon önskar blir invald först av alla, om man däremot inte väljer någon kandidat, går den uteblivna rösten i praktiken till dom som ligger högst på listan. En viktig begränsning är dock att minst 5 procent av ett partis väljare(i en valkrets) i val till riksdag och Europaparlamentet måste sätta kryss för en viss kandidat för att han eller hon ska kunna bli invald genom personvalet. För kommunfullmäktige måste kandidaten ha fått minst 50, och i landstingsfullmäktigt 100 personröster.[1]

De mandat som tillfaller ett visst parti i en valkrets går i första hand till de kandidater som klarat procentspärren i personvalet (5% av partiets röster i valkretsen), i fallande ordning efter antalet personkryss. Eventuella återstående mandat fördelas därefter bland övriga kandidater i fallande ordning efter placering på valsedeln.

Ett av argumenten för personval är att det har gett väljaren betydligt större möjlighet att påverka. Ett motargument är att begränsningsregeln gör att de allra flesta politiker fortfarande har fått sitt mandat genom sin listplacering och inte genom personvalet. Några exempel på rikspolitiker som blivit invalda genom personkryss är Eva Flyborg (FP) och Kent Härstedt (S) i riksdagsvalet 1998, Ulla Löfgren (M) och Anna Ibrisagic (M) i riksdagsvalet 2002 och Maria Carlshamre (FP), Anna Hedh (S) och Åsa Westlund (S) i Europaparlamentsvalet 2004 och Maria Ferm (MP).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Valmyndighetens webbplats