Ray Allen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ray Allen
Ray Allen 2008-01-13.jpg
Ray Allen 2008.
Personlig information
Fullständigt namn Walter Ray Allen, Jr.
Födelsedatum 20 juli 1975 (38 år)
Födelseort Castle Air Force Base, CA
Nationalitet Amerikan
High school Hillcrest (Dalzell, SC)
Längd 1,96 m
Vikt 93 kg
Spelarinformation
Liga NBA
Lag Miami Heat
Tröjnummer 34
Position Shooting guard
Karriärinformation
College Connecticut (1993–1996)
Draft 5:e totalt
Draftlag Minnesota Timberwolves
Draftår 1996
Lag som spelare
1996–2003
2003-2007
2007–2012
2012– 
Milwaukee Bucks
Seattle SuperSonics
Boston Celtics
Miami Heat
Priser och utmärkelser
NBA-mästare (2008, 2013)
10× NBA All-Star (2000–2002, 2004–2009, 2011)
NBA Sportsmanship Award (2003)

Walter Ray Allen, Jr., född 20 juli 1975Castle Air Force Base nära Merced i Kalifornien, är en amerikansk basketspelare som spelar i Miami Heat i NBA. Han innehar NBA:s rekord över antal trepoängare under en säsong med 269 stycken säsongen 2005-2006.[1] Han är även den som gjort flest trepoängare totalt i NBA:s historia. Han slog den 10 februari 2011 Reggie Millers tidigare rekord för flest trepoängare under grundserien och den 25 april 2013 Reggie Millers rekord för flest under NBA-slutspelet.[2] Allen deltog i USA:s lag i OS i Sydney 2000 där USA vann guld.

NBA-karriär[redigera | redigera wikitext]

Milwaukee Bucks och Seattle SuperSonics[redigera | redigera wikitext]

Allen blev draftad som nummer fem i 1996 års NBA Draft av Minnesota Timberwolves. Han spelade dock aldrig någon match med klubben utan blev omedelbart bortbytt till Milwaukee Bucks i utbyte mot Stephon Marbury. År 2001 gick laget till final i Eastern Conference där man förlorade mot Philadelphia 76ers. Allen stannade i Bucks till 2003 då han tillsammans med Kevin Ollie och Ronald Murray blev bortbytt till Seattle SuperSonics i utbyte mot Gary Payton och Desmond Mason när det återstod ett trettiotal matcher av säsongen 2002–2003.

Boston Celtics[redigera | redigera wikitext]

Den 28 juni 2007 bytte Allen lag igen. Den här gången blev han tillsammans med Glen Davis och ett val i 2007 års NBA draft bortbytt till Boston Celtics i utbyte mot Delonte West, Wally Szczerbiak och ett draftval som kom att bli Jeff Green.

Miami Heat[redigera | redigera wikitext]

När Ray Allen blev free-agent under sommaren 2012 trodde många att han skulle anteckna ett nytt avtal med Boston Celtics. Man förväntade att han skulle avsluta sin karriär där. Det var även tal om att hans tröja, med nummer 20, skulle hissas upp i taket men så blev inte fallet. Istället skrev han på ett avtal som löper under tre år med de regerande mästarna Miami Heat, som Boston Celtics förlorade mot i Conference Finals bara några månader tidigare i en spännande matchserie, som avgjordes i match sju. Detta innebar att Allen inte längre kom att tillhöra Boston Celtics välkända Big Three, som bestod av han själv, Paul Pierce och Kevin Garnett. Han kom istället att ansluta till Miami Heats Big Three, som innehöll Chris Bosh, Dwayne Wade och den trefaldiga MVP:n LeBron James. Han går tillbaka till tröja nummer 34, som han hade i både Milwaukee Bucks och i Seattle SuperSonics (nuvarande Oklahoma City Thunder). Tröjnumret fick han på en presskonferens, som Ray Allen arrangerade den 11 juli 2012 tillsammans med Miami Heats ägare, Pat Riley, och tränare, Eric Spoelstra.

Den 20 juni 2013 tog Ray Allen hem sin andra titel i NBA med Miami Heat. I den sjätte matchen i finalserien räddade Ray Miami från eliminering genom att sätta en trea som tvingade matchen in i övertid. Heat vann sedan matchen med 103-100.

Landslagskarriär[redigera | redigera wikitext]

Ray Allen
Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Guld Sydney 2000 Basket

Ray Allen tog OS-guld 2000 i basket i Sydney. Detta var USA:s tolfte basketguld på herrsidan i olympiska sommarspelen.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Ray Allen spelade huvudrollen, baskettalangen Jesus Shuttlesworth, i Spike Lees film He Got Game från 1998.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Allen breaks NBA season record for 3-pointers”. ESPN. http://sports.espn.go.com/mlb/news/story?id=2414803. Läst 19 november 2009. 
  2. ^ http://www.cbssports.com/nba/blog/eye-on-basketball/22139764/video-ray-allen-breaks-all-time-playoff-3-point-record

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]