Resonans

Denna artikel handlar om resonans inom fysik. Se även resonans (kemi).

Svängningsamplitud av en harmonisk oscillator som funktion av frekvens för olika dämpning

Resonans, även kallat självsvängning eller egensvängning är ett allmänt fenomen hos oscillerande eller vibrerande system som innebär att även en svag periodisk yttre störning (pådrivande kraft) nära systemets egenfrekvens kan leda till att systemets svängningsamplitud, accelerationer och energiinnehåll ökar kraftigt. Ökningen beror av frekvensen och blir maximal då frekvensen är nära lika med det odämpade systemets egenfrekvens. Vid resonans kan stora energibelopp överföras av den pådrivande kraften till det vibrerande systemet, varvid skador eller driftstörningar ofta uppstår. Fenomenet har stor teknisk betydelse bland annat ur säkerhetssynpunkt. Se Tacoma Narrows Bridge. Resonans är en så kallad medsvängning t.ex. om man har en stämgaffel och gör så den börjar svänga. Då hörs det ju inte speciellt mycket men om man istället sätter stämgaffel emot ett bord, så hörs det mycket tydligare och det blir så för att bordet börjar också svänga/vibrera i samma takt som stämgaffeln och det är det som är resonans.

En sträng som skälver kan sätta andra strängar i strängresonans.

Exempelvis så har A-strängen vid 440 Hz en tendens att förmå E-strängen vid 330 Hz att röra sig, 
eftersom de båda har en gemensam överton vid 1320 Hz (3:e övertonen hos A och 4:e övertonen hos E). 

Koto och Nyckelharpa är instrument som använder denna effekt. Speciella strängar för effekten förekommer, dessa kallas resonanssträngar.

Se även

• Mössbauer-effekten
• Aliquotsträng - ett strängingsystem uppfunnet av Julius Blüthner, 1873 för Piano.
• Elektronspinresonans

Externa länkar

• Vibrerande system och resonans - Läs mer om resonans i form av vibrerande system