Resonans

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel handlar om resonans inom fysik. Se även resonans (kemi).
Svängningsamplitud av en harmonisk oscillator som funktion av frekvens för olika dämpning

Resonans, även kallat självsvängning eller egensvängning är ett allmänt fenomen hos oscillerande eller vibrerande system som innebär att även en svag periodisk yttre störning (pådrivande kraft) nära systemets egenfrekvens kan leda till att systemets svängningsamplitud, accelerationer och energiinnehåll ökar kraftigt. Ökningen beror av frekvensen och blir maximal då frekvensen är nära det odämpade systemets egenfrekvens. Vid resonans kan stora energibelopp överföras av den pådrivande kraften till det vibrerande systemet, varvid skador eller driftstörningar ofta uppstår. Fenomenet har stor teknisk betydelse bland annat ur säkerhetssynpunkt. Se Tacoma Narrows Bridge. Resonans är en så kallad medsvängning, till exempel om man har en stämgaffel och sätter den i svängning. Stämgaffeln skapar inte själv något starkt ljud men om den hålls mot ett bord, hörs ljudet mycket tydligare eftersom bordet också börjar svänga/vibrera i samma frekvens som stämgaffeln.

Strängresonans[redigera | redigera wikitext]

En sträng som skälver kan sätta andra strängar i strängresonans. Exempelvis så har A-strängen vid 440 Hz en tendens att förmå E-strängen vid 330 Hz att röra sig, eftersom de båda har en gemensam överton vid 1320 Hz (3:e övertonen hos A och 4:e övertonen hos E). Koto och Nyckelharpa är instrument som använder denna effekt. Speciella strängar för effekten förekommer, dessa kallas resonanssträngar. Ljudet fortplantar sig i en möbel genom resonans.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]