Saunders-Roe Saro Princess

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Saunders-Roe SR.45 Princess
Beskrivning
Typ flygbåt passagerarflygplan
Besättning 6
Första flygning 22 augusti 1952
Tillverkare Saunders-Roe
Data
Längd 45,11 m
Spännvidd 66,90 m
Höjd 17,37 m
Max. startvikt 156 500 kg
Motor(er) 10 x Bristol Proteus 600
Dragkraft 10 x 3780 hk
Prestanda
Max. hastighet 579 km/h
Räckvidd med max. bränsle 8 484 km
Lastförmåga
Lastförmåga 200 passagerare

Saunders-Roe SR.45 Princess var en engelsk passagerarflygbåt.

SR.45 Princess var den största flygbåten som byggdes i England. Företaget Saunders-Roe i CowesIsle of Wight inledde konstruktionsarbetet 1945 efter att en engelsk utredning visat att flygbåt var det bästa alternativet på en transatlantisk flyglinje mellan Southampton Europa och New York USA. Vid fabriken räknade man med att flygbåten skulle bli en stor försäljningsframgång till flygbolagen. Men redan i slutet av 1950-talet var flygbåtarnas tid över, linjetrafik med landflygplan och utbyggnaden av flygplatser var redan igång. Flygbåten led ju även av att behöva flyga med extra mycket dödvikt i form av ett båtskrov, som drog extra bränsle och sänkte farkostens fart. Trots detta fortsatte utvecklingen av Princess.

Flygbåten var utrustad med 10 Bristol Proteus turbopropmotorer som drev sex propellrar. De två propellerfästena närmast flygkroppen försågs med dubbla propellrar som roterade i motsatt riktning där varje propeller drevs av varsin motor, medan det yttre propellerfästet på vingen var utrustad med en enkel propeller.

I flygbåtskroppen inredde man två våningar för passagerare som medgav en kapacitet för 105 passagerare. För att kunna konkurrera med båttrafiken var passagerarkabinerna utrustade med mycket god komfort. Prototypen G-ALUN flögs första gången 21 augusti 1952 av testpiloten Geoffrey Tyson. Totalt genomfördes 46 testflygningar som uppgick till cirka 100 timmar. Ytterligare två Princess flygbåtar var i produktion (G-ALUO och G-ALUP) men ingen av dessa flög någonsin. Efter att man avbröt utvecklingen av flygbåtarna transporterades de till Calshot Spit där de förvarades tills man bestämde sig för att skrota dem i början av 1960-talet.