Scheelit
| Scheelit | |
.jpg)
Scheelit
|
|
| Grupp | Volframat |
|---|---|
| Kemisk formel | CaWO4 |
| Färg | Ofärgad till vit, gulaktig eller gråaktig |
| Kristallsystem | Tetragonal |
| Hårdhet (Mohs) | 4,5 |
| Glans | Fettglänsande |
| Fluorescens | Blå-vitt |
| Densitet | 6 |
| Referenser | [1] |
Scheelit (även kallat tungsten) är ett volframhaltigt mineral med formeln CaWO4 som används för att framställa volfram. Mineralet beskrevs första gången av mineralogen och geschwornern Axel Fredrik Cronstedt i mineralprover från Bispbergs klack 1751.[2][3]
Scheelit har fått sitt namn efter Carl Wilhelm Scheele som visade att det består av kalk och en då okänd syra. Scheeles upptäckt av denna okända syra visade att scheelit innehöll ett nytt grundämne. Det blev emellertid de spanska bröderna d'Elhyuar som 1783 först lyckades isolera detta grundämne, men då ur ett annat volframmineral, volframit. Namnet tungsten på mineralet kommer av dess höga densitet och användes under mitten på 1700-talet om flera olika tunga mineral, vilkas samband man då inte förstod. I "Försök til mineralogie eller mineral-rikets upställning" som Axel Fredrik Cronstedt anonymt utgav år 1758 beskrev han flera tunga mineral under detta namn som om de vore varianter av samma mineral. När deras olika art senare klarlades kopplades namnet till just scheelit "[4]".
[redigera] Referenser
- ^ Hedin, Lars-Håkan; Mikael Jansson (2007). Mineral i Sverige. Borlänge: Förlags AB Björnen. ISBN 978-91-88528-58-2
- ^ Nordisk Familjebok: Tungsten
- ^ Kungl. Vetenskapsakademiens Handlingar XII den 28 september 1751, s 229ff
- ^ Anonym (Cronstedt, A.F.), Försök til mineralogie eller mineral-rikets upställning, Stockholm 1758; 2:a förbättrade utgåvan 1781, s.217 ff
