Selma Giöbel
Selma Levina Giöbel, född 10 juli 1843 på Mårsäters bruk i Örebro län, död 4 april 1925 i Vadstena, var en svensk textilkonstnär, en av det sena 1800-talets främsta mönsterritare.[1].
Biografi
Hon var dotter till Carl Fredrik Giöbel (brukspatron) och Lovisa Jansson på Uppsala och Mårsäter gårdar. Selmas mor föddes den 24 mars 1815, i Mårsäter, Hammar, Örebro, Sverige. Carl Fredrik (Selmas far) föddes den 22 februari 1796, i Liljedal, Eds församling, Värmlands län, Sverige, som son till Paulus Göbel och Christiana Holm.
Giöbel var utbildad på Slöjdskolan till träsnidare och verkade som gravör, konstsömmerska och textilkonstnär. Hon var ursprungligen skulptör, men övergick senare till textilkonsten och komponerade mönster för bland annat tapeter och mattor. Studerade vid Tekniska skolan i Stockholm. Studier för professor Kjellberg. Studier vid South Kensington School of Art i London samt i Rom Florens och Paris.1878 studerade hon i Frankrike, England, Tyskland, Schweiz och Italien.
Selma kom på 1870-talet till Stockholm där hon utbildade sig på Slöjdskolan (numera Konstfack). Redan under utbildningstiden kom hon att särskilt intressera sig för träslöjd. Efter Slöjdskolan verkade hon till att börja med som träsnidare och öppnade tillsammans med Berta Hübner (se denna) 1885 en affär, Svensk Konstslöjdsutställning, för försäljning av träslöjd. Svensk konstslöjdutställning uppvisade många grenar av svensk konst och konstindustri som: målningar, träskulptur, drivna mässingsarbeten, järnsmide, stålarbeten, broderier, vävnader, nationella smycken, folkdräkter m.m. Affärsrörelsen växte snart ut och blev i den tidens Stockholm ledande när det gällde svenskt konsthantverk. Stockholmarna omtalade den alltid som ”Giöbels”. Affärsrörelsen hade sina lokaler - först i Palmeska huset vid Karl XII:s torg, sedan vid Norrmalmstorg med filial vid Hamngatan; därifrån, till Birjerjarlsgatan och slutligen 1910 till den präktiga lokalen på Norrlandsgatan 3. Friggamagasinet, som var en Antik och Konsthandel samt bosättnings och möbleringsaffär med specialitet konstmöbler & antika, med utställning och försäljningslokal på Hamngatan 16, mitt för Kungsträdgården drevs samtidigt av hennes bror Carl Albert Giöbel.
Svensk konstslöjd, S. Giöbel deltog i en rad av de stora industriutställningarna i Sverige och utomlands. Som World´s Columbian Exposition at Chicago 1893, där Selma representerar Sverige som kvinnlig egen företagare och där även som representant för The Swedish Ladies Comittee som beskyddades av, Hennes Majestät drottning Sophia. Från träslöjd övergick Selma Giöbels intresse med tiden mer och mer till textilkonst.Hon var med när Handarbetets Vänner stiftades 1874, satt i dess styrelse fram till 1885 och verkade även som lärare där. Hon var Handarbetets Vänners representant vid världsutställningen i Paris 1878, där hon mottog en utmärkelse, (silvermedalj).
Prov på hennes textila konst visades på Stockholmsutställningen 1897. Hon lämnade Svensk Konstslöjdsutställning 1898 och bosatte sig i Italien. Här fortsatte hon att skapa bl.a gobelänger och fick stora framgångar med sina vackra textila mönster, huvudsakligen i jugendstil. Till denna period hör hennes arbeten "biblioteksmöbel med påfåglar" och gobelängen "Skator". Bland beställarna fanns bl.a. den tyska industrifamiljen Krupp. Affären i Stockholm drevs vidare av Berta Hübner. Hon gjorde mönsterritningar till möbeltyger, väggbonader, tapeter, mattor och även möbler. Hon var som formgivare nyskapande men hela tiden med rötter i gammal svensk slöjdtradition.
Hon var medlem av styrelsen för Handarbetets vänner 1874–1885, där hon var lärare i vissa kurser, och ägare och ledare för firman Svensk konstslöjdutställning[2] som sålde konsthantverk av hög kvalitet,[3] från 1885 till 1898. Hon deltog i Stockholmsutställningen 1897. Från 1898 till 1907 vistades hon utomlands. Giöbel är representerad vid Nationalmuseum[4] i Stockholm.
När Selma Giöbel 1907 återvände till Sverige bosatte hon sig i Vadstena. Här öppnade hon en vävskola och en textilateljé och härifrån utgick många av hennes mest betydande arbeten. Bl.a. finns på Ellen Keys Strand flossamattan ”Ombergs blommor”. 1908 startade hon tillsammans med fru M. Alvin affären Vadstena-broderier för broderade och sydda spetsar. På Konstindustriutställningen 1909, som kunde ses som en sammanfattning av då aktuellt konsthantverk, ställde hon ut gobelängen ”Vadstena klosterträdgård” och mattan ”Vätterns is”, den senare köptes av Verner von Heidenstam. Mycket berömda blev också de knypplade Vadstenaspetsarna, som utfördes i hennes textilateljé.
Giöbel engagerade sig också för kvinnlig rösträtt.
Hon tilldelades 1898 medaljen: Illis quorum meruere labores: Illis Quorum.
Elsa Maria Oyler Giöbel var Selmas brordotter.
Källor
- Artikeln "Selma Giöbel – 70 år" i Dagny (1913:29/30)
- Du Rietz, Anita, Kvinnors entreprenörskap: under 400 år, 1. uppl., Dialogos, Stockholm, 2013
Noter
- ^ Textilkonst i Georg Nordensvan, Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet (1928), II. Från Karl XV till sekelslutet
- ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
- ^ http://www.skeptron.uu.se/broady/sec/p-trotzig-9912.htm
- ^ Nationalmuseum
|