Slaget vid Kagul
| Slaget vid Kagul | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Rysk-turkiska kriget (1768–1774) | |||||||
 Slaget vid Kagul av Daniel Chodowiecki. | |||||||
| |||||||
| Stridande | |||||||
 Tsarryssland
|
 Osmanska riketKrimkhanatet | ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
| Pjotr Rumjantsev | Ivazzade Halil Pascha | ||||||
| Styrka | |||||||
| 42 000[1] 118 kanoner[2] | Osmanska: 75 000[1] varav 50 000 infanteri Tatar: 80 000-100 000 kavalleri[2] | ||||||
| Förluster | |||||||
| ca 1 500 döda och skadade[källa behövs] | 20 000 döda och skadade, 2 000 tillfångatagna, 130 kanoner förlorade[källa behövs] | ||||||
| |||||
Slaget vid Kagul (ryska: Сражение при Кагуле) var det viktigaste slaget under det rysk-turkiska kriget (1768–1774). Att ryssarna under ledning av general Pjotr Rumjantsev kunde vinna trots det turkiska numerära överläget, berodde på de erfarenheter generalen fått från slaget vid Larga. Han ställde upp armén i fem fyrkanter.
Referenser
Noter
- ^ [a b] Stone, David (2006) (på engelska). A Military History of Russia. Greenwood Publishing Group. sid. 80. ISBN 0275985024. http://books.google.com/books?id=DbR62llvLh0C&pg=RA1-PA80
- ^ [a b] (ryska) km.ru: "The battle of Kagul"
Källor
- Montefiore, Simon Sebag. Potemkin och Katarina den stora - en kejserlig förbindelse. sid. 113