Stalker (film)

Från Wikipedia
Version från den 19 maj 2017 kl. 10.51 av Plumbum208 (Diskussion | Bidrag) (Lagt till <references/>)
Stalker
(Сталкер)
Genreallegori
science fiction
RegissörAndrej Tarkovskij
ProducentAleksandra Demidova
ManusArkadij och Boris Strugatskij
Baserad påPicknick vid vägkanten av Arkadij och Boris Strugatskij
SkådespelareAleksandr Kajdanovskij
Anatolij Solonitsyn
Nikolaj Grinko
Alisa Frejndlich
OriginalmusikEduard Artemjev
FotografAleksandr Knjazjinskij
ProduktionsbolagMosfilm
PremiärSovjetunionen augusti 1979
Sverige 13 april 1981
Speltid163 minuter
LandSovjetunionen Sovjetunionen
Språkryska
IMDb SFDb Elonet
Yle Arenan

Stalker (ryska: Сталкер) är en sovjetisk allegorisk science fiction-film från 1979 i regi av Andrej Tarkovskij. Filmen är baserad på Arkadij och Boris Strugatskijs science fiction-roman Picknick vid vägkanten från 1972.

Handling

Stalkern (Aleksandr Kajdanovskij) arbetar som vägvisare och leder en författare (Anatolij Solonitsyn) och en vetenskapsman (Nikolaj Grinko) in i den mystiska Zonen, en plats där många underliga företeelser sker och ett felsteg kan betyda döden. I en bunker i Zonen sägs Rummet finnas, ett rum som sägs uppfylla alla ens innersta önskningar.

Rollista (urval)

  Aleksandr Kajdanovskij  –  Stalker
  Anatolij Solonitsyn  –  Pisatel
  Nikolaj Grinko  –  Professor
  Alisa Frejndlich  –  Zhena Stalkera

Om filmen

Stalker spelades in på olika platser i Baltikum i starkt giftiga miljöer bland gamla nedlagda fabriker och vattenkraftverk (Jägala vattenenergiverk[1] och Linnamäe vattenenergiverk[2]). Flera av de medverkande i filmen har senare dött i cancer, bland andra regissören, vilket kan ha påverkats av inspelningen av Stalker. Filmen hade premiär sju år innan Tjernobylolyckan, då säkerheten var låg kring radioaktivt förgiftade områden i Sovjetunionen.

Ett utkast av filmens manus omarbetades till en bok kallad Stalker.

Filmen hade Sverigepremiär den 13 april 1981.

Se även

Källor

  1. ^ Geoff Dyer, Zona: A Book about a Film about a Journey to a Room. Edinborough 2012.
  2. ^ ”Linnamäe hüdroelektrijaama pais tunnistati kultuurimälestiseks”. http://kultuur.err.ee/315154/linnamae-hudroelektrijaama-pais-tunnistati-kultuurimalestiseks. Läst 22 april 2017. 

Externa länkar