Stockholmradio

Från Wikipedia

Stockholmradio är en kommersiellt driven kustradiostation som levererar radiotjänster för sjöfarten.

Stockholmradio sysselsätter ett 15-tal operatörer som dygnet runt, året runt, levererar radiobaserade tjänster mot sjöfart via bland annat VHF och MF (Mellanvåg, gränsvåg) samt även via telefoni och Internet. Genom ett kustradioabonnemang får man tillgång till Stockholmradios tjänster.

Tack vare tillgång till Sjöfartsverkets nät av drygt 50 VHF-basstationer och högmaster, kan kommunikation via VHF tillhandahållas längs hela Sveriges kust och de större insjöarna (Vänern, Vättern och Mälaren).

Historia

Den 14 december 1914 öppnade Televerket tillsammans med Marinen den första radiostation i Stockholms närhet. Den låg i Vaxholm och hette Vaxholm radio/SAF. Den första januari 1937 flyttade den civila verksamheten till Stavsnäs och bytte då namn till Stavsnäs radio med anropssignalen SDJ. Mottagarstationen var inhyst i snickare Blomqvists villa i Stavsnäs by och sändarstationen låg på norra udden på Hölö på Fågelbrolandet i Värmdö. Tjänsterna på Stavsnäs radio var då telegrafilångvåg och gränsvågstelefoni. Året därpå påbörjades prov med VHF-trafik till Gotlandsbåtarna. Under krigsåren var trafiken mycket begränsad och skedde huvudsakligen med Gotlandsbåtarna och isbrytare, men även en del trafik på långvåg till lejdbåtarAtlanten förekom.[1]

Som alla större kustradiostationer fungerade Stavsnäs radio/Stockholm Radio även som sjöräddningscentral från 1947 och fram till GMDSS införande, inom det geografiska täckningsområdet för sina VHF-kanaler.[1]

I november 1949 invigdes den nya mottagarstationen på Klobbudden någon kilometer nordost om Stavsnäs by.

1953 anslöts stationen till telexnätet. Den 1 januari 1960 bytte stationen namn till Stockholm Radio. 1963 installerades den första permanenta kanalen för VHF-telefoni. År 1973 övertogs sändar- och mottagarstationerna på sydkusten från Malmö radio som samtidigt lades ner. På samma sätt övertogs även telefonitrafiken från Blekinge radio. Efter ombyggnad av stationen i början på 1970-talet fördes olika diskussioner om förändringar. Alltifrån nedläggning och överflyttning till Göteborg radio, till flyttande av stationen närmare Stockholm. Flyttning av stationen till Årstadal genomfördes 1980 och i slutet av året övertog Stockholm Radio Televerkets flygtrafiktjänster från mottagarstationen i Enköping och sändarstationen i Karlsborg.

I samband med förberedelserna för införandet av säkerhetssystemet GMDSS 1999 minskade behovet av kustradiostationer och Stockholm Radio övertog trafiken från Härnösand radio den 31 mars 1993.[2] År 1994 flyttade Stockholm Radio till nya lokaler i Nacka Strand. Samma år den 1 december övertogs passning av kortvågstelefoni från Göteborg radio, och den 20 december 1994 även gränsvågstelefoni och långvågstelegrafi.[3] Stockholmradio blev därmed den enda kvarvarande civila svenska kustradiostationen.

Stockholmradio, som alltså tidigare varit en del av Televerket/Telia, köptes 1 maj 2003 av Viamaregruppen och är från sommaren 2010 ett varumärke under NMSS AB. I samband med bildandet av NMSS (Nordic Maritime Services Stockholm AB) 2010 renodlades också verksamheten med fokus helt på sjöfart och båtliv i och med att flygtrafiktjänsterna som startade i Enköping 1967 och 1980 överfördes till Stockholm Radio övertogs av Aviolinx AB.

I oktober 2010 flyttade Stockholmradio sin operativa verksamhet från Nacka till Viamares huvudkontor på Karlavägen i Stockholm.

Exempel på tjänster

  • Koppla samman VHF-radio med telefonnätet (både fasta telefonnätet och mobilnätet) mot betalning.
  • Att via VHF och MF sända kustväderprognoser på fasta tider.
  • Avräkningskoden SW01 för kredit vid radiosamtal via utländsk radiostation, exempelvis VHF i annat land än Sverige.
  • Upplysning om sjöväderprognoser, kulingvarningar, navigationsvarningar, broöppningstider, lotsplatser, VHF-kanaler, telefonnummer, m.m.

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] Birgitta Gustafsson: Radion och Radiotelegrafisten, Borås 1991 ISBN 91-85292-52-4 kapitel 14
  2. ^ Arne Ahlström: Svenska marina kustradiostationer, ISBN 91-7942-081-8 sid 126
  3. ^ Från gniststation till satellit – den maritima radions utveckling i Sverige Audionen nr 1 2006

Externa länkar