Supermåne

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Månen 19 mars 2011.
Supermåne går upp över Östersjön. 6 maj 20:50 Ystad 2012.
Supermåne över Lincoln Memorial (NASA).

Supermåne (på engelska supermoon) myntades av astrolog Richard Nölle 1979 och definieras som en nymåne eller fullmåne som inträffar då månen är som närmast eller nära (inom 90 procent av) sitt närmaste avstånd till jorden i en viss bana (apsis). Kort sagt, jorden, månen och solen är alla i en linje, med månen i sin närmaste position till jorden.

Fullmånar varierar i storlek på grund av den ovala formen på månens omloppsbana. Det är en ellips med en sida (perigeum) cirka 50 000 kilometer närmare jorden än den andra (apogeum). Vid perigeum ser månen ungefär 14 procent större ut och lyser 30 procent starkare än när månen befinner sig längst bort från jorden. En fullmåne vid perigeum för med sig högre tidvatten än vanligt. Skillnaden kan enligt NOAA röra sig om några centimeter[1]. Lokala geografin kan förstärka effekten till cirka 15 centimeter.

Koppling till naturkatastrofer[redigera | redigera wikitext]

Spekulationer har förekommit om ett samband mellan förekomsten av supermånar och naturkatastrofer som jordbävningar och tsunami men kopplingen är extremt svag[källa behövs]. Argument har framförts om att naturkatastrofer som sammanfaller med de år då supermånar inträffade påverkades av månens ökade gravitationsfält styrka[källa behövs]. Men på grund av den månatliga växlingen mellan månens apogeum och perigeum kan ett sådant argument inte stödjas om inte katastrofen i fråga omfattas om det faktiska datumet av en supermåne. Det har hävdats att jordbävningen i Indiska oceanen 2004 var influerad av en supermåne som inträffade två veckor senare den 10 januari 2005. Men två veckor före en supermåne är månen på motsatt punkt i sin bana: dess höjdpunkt (störst avstånd). Alltså en supermåne effekt är omöjligt. Senast hävdade astrologer att jordbävningen och tsunamin som drabbade Japan den 11 mars 2011, var influerad av en supermåne den 19 mars, som var den närmaste supermånen sedan 1992. Problemet med detta påstående är att den 11 mars var månen faktiskt närmare höjdpunkten än perigeum, på cirka 400 000 kilometer från jorden, vilket är längre än genomsnittet.

Datum för supermånar mellan 1950 och 2050[redigera | redigera wikitext]

Det uppkommer ungefär 4-6 supermånar årligen. Följande är en lista över tidigare och förutspådda extrema supermånar.

  • 10 november 1954
  • 20 november 1972
  • 8 januari 1974
  • 26 februari 1975
  • 2 december 1990
  • 19 januari 1992
  • 8 mars 1993
  • 10 januari 2005
  • 12 december 2008
  • 30 januari 2010
  • 19 mars 2011
  • 5 maj 2012[2]
  • 23 juni 2013[3]

15 augusti 2014

  • 14 november 2016
  • 2 januari 2018
  • 21 januari 2023
  • 25 november 2034
  • 13 januari 2036

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Notförteckning[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Tides and Currents, Frequently Asked Questions”. NOAA. http://co-ops.nos.noaa.gov/faq2.html#15. Läst 2012-05-07;. 
  2. ^ ”NASA - Supermoon 2012” (på engelska). http://www.nasa.gov/topics/solarsystem/features/supermoon_2012.html. Läst 6 maj 2012. 
  3. ^ ”EarthSky - Most “super” supermoon of 2013 on June 22-23” (på engelska). http://earthsky.org/tonight/is-biggest-and-closest-full-moon-on-june-23-2013-a-supermoon. Läst 17 juni 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]