Svag växelverkan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Feynmandiagram över betasönderfall av en neutron till en proton, en elektron och en elektron antineutrino via en intermedär tung W- boson.

Svag kärnkraft eller svag växelverkan är en av de fyra fundamentalkrafterna i naturen. Kraften spelar en roll i betasönderfall med åtföljande radioaktivitet. Den förmedlas av W-bosonerna (W+ och W-) och Z-bosonen (Z0).

Den svaga växelverkan påverkar:

Den svaga växelverkan gör det möjligt för leptoner och kvarkpartiklar och antipartiklar att utbyta energi, massa och laddning – det vill säga att i själva verket förändras till varandra.

Med en fältstyrka omkring 109 gånger svagare än stark kärnkrafts (10-18 m) är dess inflytande begränsat till agerande inom atomkärnan. Denna korta räckvidd beror på W- och Z-bosonernas stora massa (cirka 90 GeV).

Den elektromagnetiska kraften och den svaga kärnkraften kan tolkas som två skilda sidor av en enda elektrosvag växelverkan.

Referenslitteratur[redigera | redigera wikitext]

  • B.R. Martin, G. Shaw; "Particle physics", John Wiley & Sons, Chichester (England), 3:e uppl. (2008). ISBN 978-0-470-03293-0
  • Gordon L. Kane (1987). Modern Elementary Particle Physics. Perseus Books. ISBN 0-201-11749-5 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]