Synkronicitet
Synkronicitet är ett annat ord för synbart meningsfulla sammanträffanden men som saknar orsaksmässigt samband. Ett exempel på detta kan vara att man tänker att det var länge sedan man träffade en person och som av en slump stöter man på precis denna person i nästa gathörn. Detta exempel inkluderar ett inre och ett yttre händelseförlopp som sammanträffar, vilket gör att det upplevs som psykologiskt relevant. För att betraktas som synkronicitet skall händelserna vara besläktade som koncept och chansen att de skulle inträffa tillsammans genom ren slump skall upplevas vara mycket liten.
Begreppet, som myntades av den schweiziske psykologen Carl Gustav Jung, har dock inte fått något större vetenskapligt genomslag på grund av avsaknad av såväl empiriskt belägg som koherent teori. Att sannolikheten för ett sammanträffande upplevs vara liten är dessutom inte detsamma som att den faktiskt är liten -- man behöver beakta den samlade sannolikheten för alla händelser som man skulle ha upplevt som lika meningsfulla, vilket kan vara ett mycket stort antal.[1]
[redigera] Litteratur
Slumpen är ingen tillfällighet av Jan Cederquist
Två kaffe, tack! av Trygve Bång
Synkronicitet : att fånga livets sammanträffanden av Joseph Jaworski
