Hoppa till innehållet

Taj Mahal (musiker)

Från Wikipedia
Taj Mahal
FödelsenamnHenry St. Clair Fredericks
Född17 maj 1942 (82 år)
BakgrundUSA Harlem, New York, USA
GenreBlues
InstrumentSång, gitarr, banjo, munspel
År som aktiv1964-
SkivbolagColumbia, Warner Bros., Gramavision, Hannibal, Private
Webbplatstajblues.com
Utmärkelser
Americana Lifetime Achievement Award för framträdande (2014)[1]
Blues Music Award
Maple Blues Awards

Taj Mahal, född Henry St. Clair Fredericks 17 maj 1942 i New York, är en amerikansk bluesmusiker.

Efter att ha spelat i bandet Rising Sons, med Ry Cooder, debuterade Taj Mahal som soloartist med det självbetitlade albumet Taj Mahal, utgivet 1968 på Columbia Records. Det följdes The Natch'l Blues och Giant Step, båda 1969. Under 1970-talet började Mahal ta intryck av karibisk musik, inte minst reggae, och jazz. Intresset för olika musikstilar från hela världen har sedan dess varit kännetecknande för hans musik. 1977 bytte han skivbolag från Columbia till Warner Bros. för vilka han spelade in tre album, däribland soundtracket till filmen Brothers (1977).

Intresset för bluesmusik minskade under 1980-talet[källa behövs] och efter tiden med Warner Bros. hade Mahal svårt att få nytt kontrakt. Han flyttade till Hawaii 1981 och det dröjde till 1987 innan nästa album, Taj, gavs ut. Året därpå släppte han barnalbumet Shake Sugaree. Under 1990-talet gav han ut album som Like Never Before (1991), Dancing the Blues (1993) och Phantom Blues (1996). Tillsammans med de indiska musikerna V.M. Bhatt och N. Ravikiran spelade han in Mumtaz Mahal (1995). Mahal vann 1997 en Grammy för Señor Blues och återigen 2000 för livealbumet Shoutin' in Key.

Studioalbum
Livealbum

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ läs online, americanamusic.org , läst: 22 juni 2020.[källa från Wikidata]