Tallmyr
En tallmyr är en myr med ett trädskikt som domineras av tall. Ordet används i den finländska myrtypsklassificering som utvecklades av A.K. Cajander och motsvarar där det som på finska kallas för räme, en av de fyra huvudtyperna.[1]
Tallmossar och tallkärr[redigera | redigera wikitext]
Tallmyrar kan vara antingen tallmossar (en mosse är en myr som endast får sitt vatten från nederbörden) eller tallkärr (ett kärr är en myr som även får vatten från omgivande mark).[2]
De indelas i bland annat följande undertyper, som i stort sett följer Vegetationstyper i Norden:[3]
Tallmossar[redigera | redigera wikitext]
- fuscum-tallmosse (rahkaräme)[2]
- ris-tallmosse (isovarpuräme)[2]
- tuvulls-tallmosse (tupasvillaräme)[2]
Tallkärr[redigera | redigera wikitext]
- mo-tallkärr (kangasräme)[2]
- skogs-tallkärr (korpiräme)[2]
- klotstarrs-tallkärr (pallosararäme)[1]
- rikkärrs-tallkärr (lettoräme)[1]
Övriga huvudtyper[redigera | redigera wikitext]
De andra tre huvudtyperna i Cajanders myrklassificering är:
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Stén, Carl-Göran (2006). De undersökta torvmarkerna på Åland. Torvforskningsrapport 371. "371". Esbo: Geologiska forskningscentralen. http://weppi.gtk.fi/aineistot/Turvekartta/turveroot/turveraportit/Ahvenanmaa_371.pdf Arkiverad 21 augusti 2019 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c d e f] Hæggström, Carl-Adam (1990). ”Den finlandssvenska myrterminologin (Abstract: The Finno-Swedish mire terminology)”. Suo (Helsingfors: Suoseura) 41 (3): sid. 57–65. ISSN 0039-5471 ISSN 0039-5471.
- ^ Påhlsson Lars, red (1998). Vegetationstyper i Norden. TemaNord, 0908-6692 ; 1998:510Miljø ([3. uppl.]). København: Nordisk Ministerråd. Libris 7468092. ISBN 92-893-0157-0. http://www.norden.org/sv/publikationer/publikationer/1998-510. Läst 21 november 2012