Tredje puniska kriget

Tredje puniska kriget
Del av Puniska krigen
Plats för Karthago.
Ägde rum 149–146 f.Kr. Plats Tunisien Resultat Romersk seger Förstörelsen av Karthago och kartagiska imperiets fall Rom får kontroll över västra Medelhavet
Stridande
Romerska republiken	Karthago
Befälhavare och ledare
Scipio Aemilianus Manius Manilius Lucius Marcius Censorinus Calpurnius Piso	Hasdrubal Himilco Phameas Bythias Diogenes
Styrka
80 000 man	120 000+: 90 000 försvarare som bara inkluderade 30 000 reguljära styrkor, 30 000+ civila[källa behövs]
Förluster
17 000 döda[källa behövs]	62 000 döda[källa behövs] 50 000 förslavade

Tredje puniska kriget utkämpades mellan Kartago och Romerska republiken 149-146 f.Kr. Efter andra puniska kriget fick Hannibal efter 15 år återvända från Italien och år 201 f.Kr. blev det en smått ovillig "fred" för kartagerna. Därefter återhämtade sig Karthago och började återigen blomstra som handelsstation. Köpmännen i Rom oroades över de kartagiska affärsmännens välmående tillvaro. I den romerska senaten förde därför Cato den äldre en kampanj mot Kartago. Varje tal avslutade han med orden "för övrigt anser jag att Kartago bör förstöras". Denna ständiga propaganda om Kartagos förstörelse ledde så småningom till att senaten beordrade att Kartago skulle förstöras. Tredje Puniska kriget inleddes. År 146 f.Kr. förstördes staden Kartago av Publius Scipio Aemilianus.

Staden förstördes och alla kartagerna fördrevs eller blev satta i slaveri. Enligt myten brändes staden och man plöjde upp marken samt beströdde den med salt, för att inget mer någonsin skulle kunna växa där. Dessa teorier har dock avfärdats under senare tid, bland annat av Adrian Goldsworthy i dennes bok "Puniska krigen". Där står att läsa att romarna till och med skapade en bosättning på samma plats som Karthago ligger. Staden hade dock inget mer än namnet gemensamt med den dåtida världsstad som Karthago var.