Tunisien
Koordinater: 34°N 9°Ö / 34°N 9°V
| الجمهرية التونسية El-joumhouriyya et-Tounisiyya |
||||||
|---|---|---|---|---|---|---|
|
||||||
| Nationalsång: Humat al-Hima |
||||||
 |
||||||
| Huvudstad (och största stad) |
Tunis | |||||
| Officiellt språk | Arabiska | |||||
| Statsskick | Republik | |||||
| - | President | Moncef Marzouki | ||||
| - | Premiärminister | Ali Laarayedh | ||||
| Självständighet | från Frankrike | |||||
| - | Erkänd | 20 mars 1956 | ||||
| Area | ||||||
| - | Totalt | 163 610 km2 (89:e) | ||||
| - | Vatten (%) | 5,0 % | ||||
| Befolkning | ||||||
| - | års uppskattning | 10 549 100 (2010)[1] | ||||
| - | Befolkningstäthet | 64,5/km2 | ||||
| BNP (PPP) | 2011 års beräkning | |||||
| - | Totalt | US$ 101 831 milj (66:e) | ||||
| - | Per capita | US$ 9 557 | ||||
| Ginikoefficient (2000) | 0.398 (?) | |||||
| HDI (2010) | 0,683 (81:a) | |||||
| Valuta | Tunisisk dinar (TND) |
|||||
| Tidszon | UTC+1 | |||||
| Nationalitetsmärke | TN | |||||
| Landskod | TN | |||||
| Landsnummer | 216 | |||||
Tunisien, formellt Republiken Tunisien (arabiska: الجمهرية التونسية, el-joumhouriyya et-Tounisiyya) är en stat i Nordafrika, vid Medelhavets sydkust. Landet gränsar till Algeriet i väster och Libyen i sydost. Tunisien är medlem i Afrikanska unionen. Tunisien är även medlem i den afro-asiatiska alliansen De alliansfria staternas organisation.
Innehåll |
Historia[redigera]
I början av den skrivna historien utgjordes Tunisiens befolkning av olika berberstammar. Runt 1000-talet f.kr. anlände och bosatte sig fenicier på Tunisiens kust. Staden Karthago grundades under det åttonde århundradet f. Kr. av bosättare från Tyros, i dagens Libanon och blev en stormakt omkring 500 f Kr. Enligt legenden, återberättad i det romerska nationaleposet Aeneiden, grundades staden av drottning Dido. Omkring 146 f Kr ödelades Karthago av romarna.
Landet erövrades av vandalerna på 400-talet e Kr och efterträddes på 600-talet e Kr av araber. 1574 kom turkarna och inlemmade Tunisien i det osmanska riket.
Bosättarna i Karthago förde med sig sin kultur och religion från fenicierna och kanaanéerna.
1881 koloniserade Frankrike Tunisien, som under åren 1942-1943 blev arenan för en av de allierade styrkornas (britterna och amerikanerna) första större operationer mot de nazistledda axelmakterna under Andra världskriget. Huvuddelen av den brittiska armén drog in i Tunisien söderifrån. USA och andra allierade invaderade landet från väst. Invasionen resulterade, efter hårda strider, i en av de allierades största segrar under kriget.
20 mars 1956 blev Tunisien självständigt som kungadöme. Året därpå avskaffades monarkin, och Habib Bourguiba, som tillhörde partiet Neo-Destour blev det självständiga Tunisiens förste president som drev ett auktoritärt styre, som bl a innebar att gamla jordbruk som drivits av fransmän exproprierades. 1975 gjorde sig Bourgiba till president på livstid och kvarblev i den befattningen i 30 år tills han avsattes 1987, och efterträddes av Zine El Abidine Ben Ali, som tillhör Parti socialiste destourien (PSD), som Neo-Destour ombildades till 1964 och utan konkurrens är det statsbärande partiet. Under Jasminrevolutionen under de första veckorna under 2011 tvingades Zine El Abidine Ben Ali bort från makten efter 23 år. Det politiska läget i landet är just nu (2011) högst osäkert, och innan Ben Ali gick i landsflykt den 14 januari 2011 utnämnde han sin premiärminister Mohamed Ghannouchi till interimsledare. Författningsrådet utsåg den 15 januari talmannen Foued Mebazaa till interimspresident. Det är sagt att allmänna val skall hållas inom sextio dagar.
I den interimsregering som interimspresidenten bildade, ingick flera personer, som tidigare suttit i den fallna regeringen, men det har lett till stark kritik från folket.
Landsflykten gick till Saudiarabien, som enligt tidningsuppgifter sägs vara det enda land, som var villigt att ge den flyende presidenten asyl. Rykten har gått att han tog med sig en del av centralbankens guldreserv, men detta har dementerats av banken, som hävdar att allt guld finns i behåll.
Militären har t v förhållit sig passiv, och pressbilder har visat vaktande soldater som markerat sin fredlighet genom att sticka en blomma i gevärspipan.
Politiska partier som arbetat för demokrati i Tunisien är
- PDP, Parti démocrate progressiste
Jämfört med andra arabländer har Tunisien fört en USA-vänlig och liberal politik.
Politik[redigera]
Sedan jasminrevolutionen tvingat bort Zine El Abidine Ben Ali från makten och öppnat för en demokratisering av landet valdes söndagen den 23 oktober 2011 ett konstitutionsråd bestående av 217 personer med uppdraget att ta fram en ny grundlag och utse övergångsregering. 80 olika politiska partier hade nominerat kandidater till rådet.[2] Flest röster av dessa fick det moderata islamistpartiet Ennahda.[3]
Geografi[redigera]
Tunisien är Afrikas nordligaste land. I väster ligger Atlasbergen. I dalgångarna mot norr och på den bördiga kustremsan odlas oliver, vete och apelsiner.
- Högsta punkt: Jebel ech Chambi
- De två största sjöarna, Chott el Djerid (16 m över havet) och Chott el Gharsa (23 m under havet, Tunisiens lägsta punkt) är bägge saltsjöar, och har vatten bara under regnperioden.[4]
- Den största ön, Djerba, 514 km2, har 130 000 invånare, varav de flesta bor i huvudorten Houmt Souk. På ön finns en flygplats.[4]
- Naturtillgångar: petroleum, fosfat, järnmalm, bly, zink
Klimat[redigera]
| Okt | Nov | Dec | Jan | Feb | Mar | Apr | |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
|
|||||||
| Lufttemperatur (°C) | |||||||
| Dag | 25 | 21 | 18 | 16 | 17 | 19 | 20 |
| Natt | 16 | 12 | 9 | 6 | 7 | 10 | 14 |
| Vattentemperatur (°C) | 22 | 19 | 16 | 15 | 14 | 14 | 14 |
| Soltimmar per dag | 7 | 6 | 6 | 6 | 6 | 7 | 8 |
I södra delen av Tunisien är det mycket torrt, och landskapet består av sandöknar och saltöknar; de centrala delarna är stäpp, och i norr är det medelhavsklimat med milda, regniga vintrar (oktober — maj) och heta, torra somrar.
Miljö[redigera]
Några av Tunisiens miljöproblem är att hanteringen av giftigt och farligt avfall är undermålig, vattnet förorenas av avlopp, det är brist på färskvatten och öknen breder ut sig som en följd av jorderosion.
Den mesta elektriciteten produceras av fossila bränslen.
Administrativ indelning[redigera]
Tunisien är indelat i 24 administrativa områden som kallas guvernement (franska Gouvernorat, arabiska. Wilaya) (franska namn, med de arabiska inom parentes). Områdena har givits samma namn som områdets huvudort.
Städer[redigera]
Huvudartikel: Lista över städer i Tunisien
De största städerna är i storleksordning:
Kommunikationer[redigera]
Telefon och TV[redigera]
Vissa svenska mobiltelefoner fungerar.[6]
 |
Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2011-03) |
Järnväg[redigera]
Järnväg finns bl a Tunis — Sousse.
|
|
Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2011-03) |
Vägnät[redigera]
Motorväg finns Tunis — Sousse.
|
|
Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2011-03) |
Flyg[redigera]
Internationella flygplatser finns i Tunis, Monastir, Enfidha och på ön Djerba.
|
|
Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2011-03) |
Ekonomi[redigera]
Tunisiens ekonomi är mångfacetterad, där de viktigaste områdena är jordbruk, gruvdrift, energi, turism och tillverkningsindustri. Regeringen har tidigare haft stor kontroll över ekonomin, men under det senaste årtiondet har privatiseringen ökat, skattereglerna förenklats och man försöker minska statsskulden. Sedan 2002 har tillväxten varit låg, främst beroende på en längre torka och minskad turism. Tunisien har gjort en överenskommelse med EU att gradvis ta bort handelshinder under nästa årtionde. Arbetslösheten är hög i landet.
Kultur[redigera]
Unescos världsarv[redigera]
- Karthago intill Tunis. Många romerska lämningar
- Dougga (Thugga), huvudstad i antika Punien
- Medinan i Sousse
- Medinan i Tunis
- Ichkeul Nationalpark
Demografi[redigera]
- Befolkningens medelålder: 26,2 år (2002)
- Befolkningens medellivslängd: Män 72 år, kvinnor 76 år [4]
- Etniska grupper: araber 96,2 %, berber 1,4 %, européer och andra 2,4 % [4]
- Religiös tillhörighet: sunniter 99,5 %, kristna och judar 0,5 % [4]
- Språk: högarabiska, tunisisk arabiska, franska, berberspråk
- Analfabetism: 2003 var ungefär 25 % av befolkningen äldre än 15 år analfabeter
Internationella rankningar[redigera]
| Organisation | Undersökning | Rankning |
|---|---|---|
| Heritage Foundation/The Wall Street Journal | Index of Economic Freedom 2009 | 98 av 179 |
| Reportrar utan gränser | Pressfrihetsindex 2010 | 164 av 175 |
| Transparency International | Korruptionsindex 2009 | 65 av 180 |
| United Nations Development Programme | Human Development Index 2006 | 95 av 179 |
Källor[redigera]
- ^ Institut National de la Statistique, Tunisie; Données générales sur la population Läst 14 januari 2012.
- ^ Hopp och oro efter valet i Tunisien Världen idag, 26 oktober 2011
- ^ Islamister mot seger i Tunisien Amerikanska nyhetsanalyser, 24 oktober 2011
- ^ [a b c d e] Editions Atlas: Min nya världsatlas, Lausanne 2008
- ^ Danmarks Meteorologiske Institut
- ^ Broschyr 2002 från resebyrån Always
