Tunisien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 34°N 9°Ö / 34°N 9°Ö / 34; 9

الجمهرية التونسية
El-joumhouriyya et-Tounisiyya
Flagga Statsvapen
Nationalsång: Humat al-Hima
Huvudstad
(och största stad)
Tunis
Officiellt språk Arabiska
Statsskick Republik
 -  President Moncef Marzouki
 -  Premiärminister Mehdi Jomaa
Självständighet från Frankrike 
 -  Erkänd 20 mars 1956 
Area
 -  Totalt 163 610 km² (89:e)
 -  Vatten (%) 5,0 %
Befolkning
 -   års uppskattning 10 833 431 (1 januari 2013)[1] 
 -  Befolkningstäthet 66,2/km² 
BNP (PPP) 2011 års beräkning
 -  Totalt US$ 101 831 milj (66:e)
 -  Per capita US$ 9 557 
Ginikoefficient (2000) 0.398 (?)
HDI (2010) 0,683 (81:a)
Valuta Tunisisk dinar (TND)
Tidszon UTC+1
Topografi
 -  Högsta punkt Jebel ech Chambi, 1 544 m ö.h.
 -  Största sjö Chott el Djerid, 5 000 km²
 -  Längsta flod Medjerda, 450 km
Nationaldag 20 mars
Nationalitetsmärke TN
Landskod TN
Landsnummer 216

Tunisien, formellt Republiken Tunisien (arabiska: الجمهرية التونسية, el-joumhouriyya et-Tounisiyya) är en stat i Nordafrika, vid Medelhavets sydkust. Landet gränsar till Algeriet i väster och Libyen i sydost. Tunisien är medlem i Afrikanska unionen. Tunisien är även medlem i den afro-asiatiska alliansen De alliansfria staternas organisation.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Tunisiens historia

I början av den skrivna historien utgjordes Tunisiens befolkning av olika berberstammar. Runt 1000-talet f.kr. anlände och bosatte sig fenicier på Tunisiens kust. Staden Karthago grundades under det åttonde århundradet f. Kr. av bosättare från Tyros, i dagens Libanon och blev en stormakt omkring 500 f Kr. Enligt legenden, återberättad i det romerska nationaleposet Aeneiden, grundades staden av drottning Dido. Omkring 146 f Kr ödelades Karthago av romarna.

Landet erövrades av vandalerna på 400-talet e Kr och efterträddes på 600-talet e Kr av araber. 1574 kom turkarna och inlemmade Tunisien i det osmanska riket.

Bosättarna i Karthago förde med sig sin kultur och religion från fenicierna och kanaanéerna.

1881 koloniserade Frankrike Tunisien, som under åren 1942-1943 blev arenan för en av de allierade styrkornas (britterna och amerikanerna) första större operationer mot de nazistledda axelmakterna under Andra världskriget. Huvuddelen av den brittiska armén drog in i Tunisien söderifrån. USA och andra allierade invaderade landet från väst. Invasionen resulterade, efter hårda strider, i en av de allierades största segrar under kriget.

20 mars 1956 blev Tunisien självständigt som kungadöme. Året därpå avskaffades monarkin, och Habib Bourguiba, som tillhörde partiet Neo-Destour blev det självständiga Tunisiens förste president som drev ett auktoritärt styre, som bl a innebar att gamla jordbruk som drivits av fransmän exproprierades. 1975 gjorde sig Bourgiba till president på livstid och kvarblev i den befattningen i 30 år tills han avsattes 1987, och efterträddes av Zine El Abidine Ben Ali, som tillhör Parti socialiste destourien (PSD), som Neo-Destour ombildades till 1964 och utan konkurrens är det statsbärande partiet. Under Jasminrevolutionen under de första veckorna under 2011 tvingades Zine El Abidine Ben Ali bort från makten efter 23 år. Det politiska läget i landet är just nu (2011) högst osäkert, och innan Ben Ali gick i landsflykt den 14 januari 2011 utnämnde han sin premiärminister Mohamed Ghannouchi till interimsledare. Författningsrådet utsåg den 15 januari talmannen Foued Mebazaa till interimspresident. Det är sagt att allmänna val skall hållas inom sextio dagar.

I den interimsregering som interimspresidenten bildade, ingick flera personer, som tidigare suttit i den fallna regeringen, men det har lett till stark kritik från folket.

Landsflykten gick till Saudiarabien, som enligt tidningsuppgifter sägs vara det enda land, som var villigt att ge den flyende presidenten asyl. Rykten har gått att han tog med sig en del av centralbankens guldreserv, men detta har dementerats av banken, som hävdar att allt guld finns i behåll.

Militären har t v förhållit sig passiv, och pressbilder har visat vaktande soldater som markerat sin fredlighet genom att sticka en blomma i gevärspipan.

Politiska partier som arbetat för demokrati i Tunisien är

  • PDP, Parti démocrate progressiste

Jämfört med andra arabländer har Tunisien fört en USA-vänlig och liberal politik.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Sedan jasminrevolutionen tvingat bort Zine El Abidine Ben Ali från makten och öppnat för en demokratisering av landet valdes söndagen den 23 oktober 2011 ett konstitutionsråd bestående av 217 personer med uppdraget att ta fram en ny grundlag och utse övergångsregering. 80 olika politiska partier hade nominerat kandidater till rådet.[2] Flest röster av dessa fick det moderata islamistpartiet Ennahda.[3]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Gränsen till Algeriet

Tunisien är Afrikas nordligaste land. I väster ligger Atlasbergen. I dalgångarna mot norr och på den bördiga kustremsan odlas oliver, vete och apelsiner.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Väder i Tunisien [5]
  Okt Nov Dec Jan Feb Mar Apr
 
Lufttemperatur (°C)
    Dag 25 21 18 16 17 19 20
    Natt 16 12 9 6 7 10 14
Vattentemperatur (°C) 22 19 16 15 14 14 14
Soltimmar per dag 7 6 6 6 6 7 8

I södra delen av Tunisien är det mycket torrt, och landskapet består av sandöknar och saltöknar; de centrala delarna är stäpp, och i norr är det medelhavsklimat med milda, regniga vintrar (oktober — maj) och heta, torra somrar.

Miljö[redigera | redigera wikitext]

Några av Tunisiens miljöproblem är att hanteringen av giftigt och farligt avfall är undermålig, vattnet förorenas av avlopp, det är brist på färskvatten och öknen breder ut sig som en följd av jorderosion.

Den mesta elektriciteten produceras av fossila bränslen.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Tunisiens guvernement

Tunisien är indelat i 24 administrativa områden som kallas guvernement (franska Gouvernorat, arabiska. Wilaya) (franska namn, med de arabiska inom parentes). Områdena har givits samma namn som områdets huvudort.

Städer[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Lista över städer i Tunisien

De tio folkrikaste kommunerna är (i storleksordning, med folkmängd 1 januari 2013):[6]

Tunisien

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Telefon och TV[redigera | redigera wikitext]

Vissa svenska mobiltelefoner fungerar.[7]

Järnväg[redigera | redigera wikitext]

Järnväg finns bl a Tunis — Sousse.

Vägnät[redigera | redigera wikitext]

Motorväg finns Tunis — Sousse.

Flyg[redigera | redigera wikitext]

Internationella flygplatser finns i Tunis, Monastir, Enfidha och på ön Djerba.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Tunisiens ekonomi är mångfacetterad, där de viktigaste områdena är jordbruk, gruvdrift, energi, turism och tillverkningsindustri. Regeringen har tidigare haft stor kontroll över ekonomin, men under det senaste årtiondet har privatiseringen ökat, skattereglerna förenklats och man försöker minska statsskulden. Sedan 2002 har tillväxten varit låg, främst beroende på en längre torka och minskad turism. Tunisien har gjort en överenskommelse med EU att gradvis ta bort handelshinder under nästa årtionde. Arbetslösheten är hög i landet.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Unescos världsarv[redigera | redigera wikitext]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 98 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2010 164 av 175
Transparency International Korruptionsindex 2009 65 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2006 95 av 179

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Institut National de la Statistique, Tunisie; Estimation de la population par gouvernorat au 1er janvier 2013 (excelfil) Läst 9 december 2013.
  2. ^ Hopp och oro efter valet i Tunisien Världen idag, 26 oktober 2011
  3. ^ Islamister mot seger i Tunisien Amerikanska nyhetsanalyser, 24 oktober 2011
  4. ^ [a b c d e] Editions Atlas: Min nya världsatlas, Lausanne 2008
  5. ^ Danmarks Meteorologiske Institut
  6. ^ Institut National de la Statistique, Tunisie; Estimation de la population par commune au 1er janvier 2013 (excelfil) Läst 9 december 2013.
  7. ^ Broschyr 2002 från resebyrån Always