Tunna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Klassiska trätunnor.

En tunna eller ett fat är en typ av cylindrisk behållare som oftast är gjord av trä eller plåt. Tunnor har sedan länge använts som behållare för våta och torra varor. Trätunnor är i allmänhet laggade.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Tunnan verkar ha uppfunnits i Gallien under romersk tid, där de huvudsakligen användes för transport av vin. Även om tekniken att tillverka laggkärl är känd sedan romersk järnålder även i Norden verkar tunnan som transportkärl först långsamt spred sig från romerskt område. En av de tidigaste uppgiftern om tunnor härrör från Trier på 300-talet, där tunnor med öl omtalas. Till Norden kommer tunnorna i övergången mellan järnålder och medeltid. Vid mitten av 900-talet exporterades salt från salinerna i Lüneburg i Nordtyskland i tunnor, och sådana kom troligen tidigt till Sverige. En viktig orsak till tunnornas genombrott var sillfisket, där den saltade fisken exporterades i tunnor och saltet importerades i likadana kärl.[1]

Tunna som rymdmått i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Tunna användes förr som ett rymdmått för både våta och torra varor.

Tunnans förekom i en många varianter och rymder, i Sverige varierade de olika tunnrymderna mellan 109 och 194 liter. En tidigt standardmått blev den så kallade Lüneburgtunnan med en rymd av omkring 223 liter. Den så kallade rostocktunnan om 117,3 liter antogs 1375 som norm för silltunnor ("heringsbant") inom hansan och hade den hanseatiska alnen som norm.[1] Den är känd blev omkring 1550 officiell slottstunna i Stockholm. Den användes av kornskrivaren för att räkna om spannmålsskatten som inkom från de olika landskapen. Som namnet visar (mål = mått) uppmättes skatten med ett annat mått, spannen. Spannstorleken varierade mycket mellan olika landskap och städer, vilket var den direkta orsaken till att slottstunnan infördes som standardmått. Den rymde 2-4 spannar beroende på landskap.

På 1600-talet reformerades det medeltida svenska måttsystemet. Måttreformen under 1600-talet definierade en våt tunna till 4 fjärdingar = 48 kannor = 125,630 4 liter. För den torra tunnan infördes i början av 1600-talet en ny rikslikare, den så kallade gamla stockholmstunnan (146,24 liter) och 1665 kom den "gamla" svenska tunnan (146,6 liter), konstruerad av Georg Stiernhielm.

För den torra tunnan fanns även varierande definitioner beroende på varuslaget, exempelvis:

Efter metersystemets införande standardiserades en spannmålstunna till 100 liter.[2]

När det gäller torra varor var det skillnad på om angivelsen avsåg rågat mått eller struket mått. Ibland blev det tvist mellan säljare och köpare om hur stor rågen skulle anses vara, och det resonerades om både råge och överråge. Till slut blev det nödvändigt med en statlig förordning som definierade att rågen för 1 tunna fast mål skulle vara exakt 4 strukna kappar. Men det kunde ju fortfarande tvistas om det borde vara råge på kappen (1 kappe är ungefär 4,6 liter.)

Därutöver användes en mängd andra tunnor som måttenheter, bland annat fat, oxhuvud (en tunna med rymdmått på mellan 185 och 235 liter), pipor (en långsmal tunna, ungefär motsvarande två till tre oxhuvuden) med flera. Vin från medelhavet importerades i tunnor kallade botas ("båtar") med en rymd av 441 liter. Ett ankare, en mindre tunna rymde 39,2 liter. Dritteln var främst använd för smör, och rymde 1/3 tunna.[1]

Tunna som värdemått i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Tunnan användes förr även som ett värdemått. "Tunna guld" är lånad till Sverige från Tyskland (tonne goldes) och redan under 1500-talet värderad till 100 000 dal. smt. I Tyskland betydde "tonne goldes" 100 000 thaler. Värdet av en tunna guld i mynt varierade naturligtvis i Sverige med värdet av 1 dal. smt. Ursprungligen var det = 100 000 rdr spec. men fick, alltefter dalerns sjunkande värde, med tiden ett motsvarande mindre värde i riksdaler. Då enligt 1776 års myntrealisation 1 dal. smt sattes = ⅙ rdr spec., blev värdet av 1 tunna guld endast 16 666 ⅔ rdr spec. (under tiden 1807—30 = 16 666 ⅔ rdr i bankosedlar) = 66 666⅔ kr. Slutligen, efter 1830 års myntreform, då 1 rdr spec. var = 2 ⅔ rdr b:ko = 4 rdr rmt, d.v.s. = 16 dal. smt, var värdet af en tunna guld = 6 250 rdr spec. = 16 666 ⅔ rdr b:co = 25 000 kr.[3]

Tunna, kutting, kagge[redigera | redigera wikitext]

En liten tunna, till exempel för salt sill eller brännvin,[4] kallas "kutting" eller "kagge". Gränsen mellan tunna och kutting är inte tydlig, speciellt som en rad olika varianter av tunnor förekommer, men de flesta rymdmått för tunnor ligger på 100 liter och uppåt. En vanlig storlek på en kutting har varit ungefär 10 kilo/liter[4].

En kagge är normalt lite större, oftast motsvarande ett ankare eller cirka 40 liter.[5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Tunnan - containerns föregågare, Torvald Nilsson i Kulturens årsskrift 1987
  2. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord tunna (volymenhet)
  3. ^ Nordisk familjebok Projekt Runeberg.
  4. ^ [a b] "kutting". Ne.se. Läst 22 februari 2013.
  5. ^ SAOB uppslagsord Kagge

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Artikeln Tunna i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid.
  • David Hannerberg, Svenskt agrarsamhälle under 1200 år (Stockholm 1971).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]