Reservvägbas
En vägbas är ett enkelt flygfält med start- och landningsmöjligheter för militära flygplan. Som vägbaser utnyttjades från början raka, breddade vägsträckor ("flygrakor"). Vägbaser var en viktig del av den svenska försvarsplaneringen under efterkrigstiden och skulle bidra till att en angripare inte skulle kunna slå ut större delen av flygvapnet i en enda samordnad överraskningsattack. Ett bidragande exempel var sexdagarskriget 1967 där Israel på några timmar slog ut Egyptens flygbaser.
Reservvägbas
För att komplettera huvudlandningsbanan på krigsbaser i Bas 60 systemet byggdes reservvägbaser. Många vägar i landet breddades och iordningställdes så att det bildades en raksträcka på cirka 1500 meter, vilket möjliggjorde användning som reservvägbaser. Denna vägbas behövde kompletteras med personal, materiel, drivmedel och även med vissa fältarbeten för att kunna användas. Resurser för detta måste omprioriteras från den ordinarie basens verksamhet.
Kortbanor
Vid utvecklingen av Bas 90 systemet införde man Kortbanor som i likhet med reservvägbaserna också var en del av det allmänna vägsystemet. Skillnaden var att dessa var kortare och avsedda att kunna användas utan större förberedelser. Flygplanet Viggen och senare Gripen var anpassade till att kunna använda dessa korta banor, till skillnad från Draken som krävde längre banor.
Utomlands
Vägbaser finns byggda i många länder eftersom man insett sårbarheten hos ordinarie flygbaser. Dessa är vanligen längre och bredare än i Sverige, ofta inbyggd i motorvägar, där man genom att ta bort mitträcket kan få en bana för tyngre plan. Bland annat har Tyskland och Finland åtskilliga vägbaser. Många länder har en eller några få.
Exempel på svenska vägbaser