Vipeholmsexperimenten

Från Wikipedia
Vipeholms anstalt är ombyggd till gymnasieskola.

Vipeholmsexperimenten var en medicinsk undersökning på patienter på Vipeholms anstalt för utvecklingsstörda i Lund åren 1945–1955, och som i efterhand gett upphov till en forskningsdebatt i medicinsk etik. Högst ansvarig var den dåvarande sjukhuschefen Hugo Fröderberg[1].

Bakgrund

Tandhälsan i Sverige var usel i början på nittonhundratalet. På 1930-talet hade 99,9 % av svenska beväringar karies, och det var mycket vanligt även i 3-åringars mjölktänder.[2] Socialdemokraterna försökte införa folktandvård i hela Sverige, men det var förenat med stora kostnader. Med bakgrund av detta gav Riksdagen Medicinalstyrelsen i uppdrag att genomföra en grundläggande studie.[2] Gunnar Dahlberg som var ansvarig statistiker hade angett att det behövdes minst 1 000 personer för att försöken skulle vara statistiskt säkerställda. Tidigare försök i världen hade gjorts på fångar och barnhemsbarn, men hade fått avbrytas när de intagna efter en tid lämnat institutionerna. För det aktuella experimentet behövde man under en längre tid kontrollera vad försökspersonerna åt.

Vipeholm

Vipeholms sjukhus i östra Lund var ett rikssjukhus, med hela landet som upptagningsområde, för "svårskötta obildbara sinnesslöa män" enligt terminologin vid startåret 1935. Senare benämning var "gravt utvecklingsstörda med beteenderubbningar", vilket då innefattade även kvinnor och barn som patienter. Orsaken till att Vipeholmssjukhuset befanns så lämpligt för de planerade studierna var att här fanns omkring 1000 personer under lång tid som åt likadan mat och levde i likadan miljö. Här fanns alltså en unikt stabil och kontrollerad försöksgrupp för fleråriga studier. De många avdelningarna möjliggjorde att man kunde bilda stabila försöks- och kontrollgrupper. Försöksvariablerna skulle utgöras av tillägg till en väl balanserad gemensam grundkost. Av de cirka tusen patienterna deltog omkring 650 personer. En del av personalen deltog också som försökspersoner. De olika försöksgrupperna fick förändrad kosthållning, där man testade olika teorier om vad som kunde verka för ökad eller minskad kariesaktivitet. Några grupper fick vitamintillskott eller extra fet mat, andra fick mellan måltiderna äta rikligt med choklad och kola. Det var alltså en mindre grupp som omfattades av de mångomtalade kolaförsöken. Patienterna var ofta originella personligheter och de flesta såg mycket positivt på utdelningen av kolorna. Till en del patienter fick man ta av papperet kring kolorna, annars åt de dem med papperet på. Andra tröttnade på kolorna och gömde undan dem i möbler och sängar. Kolorna var specialgjorda för att finnas kvar länge i munnen. Kariesangrepp noterades och ev. hål lagades av speciellt anställda tandläkare.

Sjukhuset avvecklades i omgångar från 1960-talet och patienterna sändes hem till respektive landsting.1982 omvandlades sjukhuset till ett vårdhem som i sin tur lades ned 1993. En del av byggnaderna har rivits, andra har använts som skollokaler "Vipan".

Experimenten

Forskarna bestämde med Medicinalstyrelsens samtycke vilken kariesprovocerande diet patienterna skulle få, för att få bra underlag till sina resultat. En grupp patienter matades med en speciell kola, så kallad Vipeholmstoffee. När studien avslutats efter nära tio år kunde man konstatera att både män och kvinnor i försöksgruppen hade ett tjugotal kariesangrepp i sina tänder[3]. Alla experiment genomfördes utan de anhörigas samtycke. I en rapport som kom 1952 skrev man ”det bör också ihågkommas att den toffee som använts i undersökningarna, är av en typ som ej förekommer i handeln, utan är speciellt framtagen för att framkalla stark retention (kvarhållande) av sockret på tänderna”. Man påpekade dock att den trots detta kunde jämföras med vissa sötsaker som finns i handeln.

Vipeholmsundersökningarna har gagnat odontologin. Resultatet ledde till kunskap om sockrets påverkan på tänderna och varför kariesangreppen ökade. Följden blev att rekommendationerna för tandhygien helt förändrades. Studien visade bland annat att stor godiskonsumtion en dag i veckan var mindre farligt än mer måttlig konsumtion under alla veckans dagar, vilket gav rekommendationen och begreppet lördagsgodis.[4]

Ur etisk synvinkel är debatten om Vipeholmsexperimenten alltjämt levande, dels som exempel på hur forskning som orsakat studiegrupperna stort lidande gynnat förståelsen av ny kunskap,[2] dels som exempel där ett fåtal intressenter låtit styra och påverkat studien genom sockerindustrins sponsring. Ingen vet hur patienterna själva upplevde det, eftersom de aldrig fick eller kunde avlägga vittnesmål.

Etiska överväganden

Försöken genomfördes efter beslut av Riksdagen[5][6] som hade den högsta beslutanderätten innan, många år senare, etiska kommittéer inrättades. En beskrivning av Riksdagens överväganden finns publicerad (referens kommer) och där en beskrivning ges av hur kariessituationen var på denna typ av vårdenhet innan det fanns moderna lugnande medel. Rena sömnmedel fanns, men detta var långt före tillkomsten av fentiaziner, butyrofenoner, benzodiazepiner etc. Innan dess användes sötsaker mycket flitigt och kariesproblematiken på Vipeholm var större före undersökningarnas start, än efter, emedan de intagna fick en omfattande genomgång och förbättring av sitt tandstatus (referens kommer). Även vid dagens etiska tillståndsprövningar för försök på människa ingår nytta för deltagarna som en viktig del i bedömningen. Riksdagen prövade och godkände förutsättningarna för försöken och nyttan beträffande kariessituationen diskuterades där. Detta är sannolikt en ofta missad aspekt vid de kritiska granskningar som sker när Vipeholmsundersökningarna diskuteras i samband med etikundervisning vid medicinska utbildningar i nutid.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Andersson, Ingrid. ”Vipeholms sjukhus 1935-1982”. SE/M072/REG_186. Riksarkivet. http://sok.riksarkivet.se/?postid=Arkis%20D825FE03-1BAA-4F3C-B18D-992DD90223C7&s=TARKIS08_Siv. Läst 30 oktober 2014. 
  2. ^ [a b c] Bo Krasse (2001). ”The Vipeholm Dental Caries Study: Recollections and Reflections 50 Years Later” (på engelska). Journal of Dental Research (Sage journals) 80 (9). doi:10.1177/00220345010800090201. http://jdr.sagepub.com/content/80/9/1785. 
  3. ^ Gustafsson, B. mfl (7 maj 1954). ”The Vipeholm dental caries study; the effect of different levels of carbohydrate intake on caries activity in 436 individuals observed for five years.”. PMID 13196991. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/13196991. Läst 30 oktober 2014. 
  4. ^ Lundqvist, Ida (5 december 2010). ”Vipeholmsexperimenten”. P3 Dokumentär. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2519&artikel=4217367. Läst 21 september 2011. 
  5. ^ Krasse, Bo; Öwall, Bengt. Vipeholmsundersökningarna 1947-1951 i ett aktuellt perspektiv. Klassiska studier som fått stor betydelse. Aktuel nordisk odontologi 2008, sid 73-82. Munksgaard, Köpenhamn. ISSN 1902-3545. http://aktuel-nordisk-odontologi.munks.gyldendal-uddannelse.dk/fileadmin/filer/ubeskyttede_filer/2008/Odontologi_2008-p073-082.pdf 
  6. ^ J. Axel Höjer & Arvid Bernhard Maunsbach (1953) Purposes and Organisation, Acta Odontologica Scandinavica, 11:3-4, 195-206, DOI: 10.3109/00016355308993923. http://dx.doi.org/10.3109/00016355308993923. 

Vidare läsning

  • Bommenel, Elin (2006). Sockerförsöket: kariesexperimenten 1943-1960 på Vipeholms sjukhus för sinnesslöa. Pandoraserien, 1404-000X ; 11Linköping studies in arts and science, 0282-9800 ; 348. Lund: Arkiv förlag. Libris 10117105. ISBN 91-7924-199-9 
  • Carlén-Nilsson, Cecilia; Holmér, Ulla, red (1998). Röster från Vipeholm. Lund: Stift. medicinhistoriska museerna i Lund och Helsingborg. Libris 8364853. ISBN 91-630-7135-5 
  • Petersson, Bo (1994). Forskning och etiska koder: en introduktion till forskningsetik. Nora: Nya Doxa. Libris 7770006. ISBN 91-88248-41-0 

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Vipeholmsexperimenten&oldid=42165426”