Meissenporslin

Exempel på Meissenporslin, avbildat på östtyska frimärken.

Meissenporslin är en porslinstillverkare i Albrechtsburg, Meissen. Fabriken var den första europeiska fabrik att framställa porslin.

I sltuet av 1600-talet gjorde den lärde fysikern och matematikern greve Ehrenfried Walter von Tschirnhaus geologiska undersökningar i Sachsen för att leta efter råvaror som kunde förbättra landets ekonomi. Samtidigt utarbetade han ett större projekt för glashyttor, och sökte en eldfast lera för dessa. Under sina experiment kom han att upptäcka den lera från Kolditz, som senare kom att bli huvudbeståndsdelen i Meissenporslinet.

Johann Friedrich Böttger ägnade sig under sin studietid i Berlin intensivt åt alkemistiska experiment och vann därigenom ett visst rykte. När den preussiske kungen Fredrik I fick höra tala som honom beslöt han att utnyttja Böttger för sina egna syften. Böttger, som dock ville fortsätta sina experiment och studier och fruktade för sin frihet flydde 1701 till Wittenberg. Här råkade han dock in i August den starkes maktssfär, och denne lät infånga Böttger, förde honom till Dresden, där han hölls insprärrad. Meningen var att skulle framställa guld för August den starkes behov. 1704 utsågs Ehrenfried von Tschirnhausen till Böttgers fångvaktare, och tillsammans började de istället att göra keramiska experiment. Då August den starke började bli verkligt hotfull, erbjöd de båda att i stället anlägga en fabrik för porslinstillverkning.

1707 fick de verkligen de erforderliga resurserna för att anlägga fabriken, och 1708 uppfördes byggnaderna. Greven von Tschirnhausen fick dock aldrig uppleva resultatet, han avled i oktober 1708. I mars 1709 lyckades Böttger slutligen framställa porslin vid fabriken, och i januari 1710 startade produktionen.

Böttger kom att leda fabriken fram till sin död 1719, varefter Johan Gregor Höroldt utsågs till konstnärlig period. Med honom inleddes den "måleriska" perioden. Efter 1727 hade han som medarbetare skulptören Johann Gottlieb Kirchner som 1730 befordrades till modellmästare. Han efterträddes 1733 av Johann Joachim Kändler, under vars ledarskap Meissenfabriken brukar anses ha stått på sin höjdpunkt. Kändler efterträdes 1774 av Camille Marconi. Porslinstillverkningens hemlighet hade vid det här laget börjat sprida sig runt om i Europa, och Meissen hade inte längre samma ledande ställning, och böjade även kopiera mönster från porslinsfabrikerna i Sevrés och Wien.

Källor

• Jan Durdík. ”Porslin (av D. Hejdová)”. Den stora antikvitetsboken. Stockholm: Tiden. Libris 9624622. ISBN 91-550-0509-8