Kartusianorden: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Thijs!bot (Diskussion | Bidrag)
m robot Lägger till: cs:Kartuziáni, da:Karteuserordenen
Rad 21: Rad 21:
*[http://www.chartreux.org Kartusianordens webbplats]
*[http://www.chartreux.org Kartusianordens webbplats]
*[http://runeberg.org/bokobibl/1935/0162.html Sten Sture och kartusianklostret (Nordisk tidskrift för bok- & biblioteksväsen 1935)].
*[http://runeberg.org/bokobibl/1935/0162.html Sten Sture och kartusianklostret (Nordisk tidskrift för bok- & biblioteksväsen 1935)].
* [http://www.cartusialover.altervista.org Sito sull'universo certosino in italiano]

[[Kategori:Katolska klosterordnar]]
[[Kategori:Katolska klosterordnar]]



Versionen från 29 april 2009 kl. 11.21

Kartusianorden. Abbot Hugo av Cluny i kartusianernas refektorium (cirka 1633), målning av Francisco de Zurbarán.

Kartusianorden är en romersk-katolsk kontemplativ orden vars namn är avlett från stamklostret Grande-Chartreuse i sydöstra Frankrike, grundat 1084 av Bruno av Köln. Ordensreglerna skrevs 1127 och antogs av det första generalkapitlet 1140. Generalkapitlen leds alltid av priorn i Grande-Chartreuse som i detta sammanhang har titeln generalprior. Generalkapitlen består av samtliga priorer och åtta av dem inväljs som diffinitorer i ett beslutande utskott.

Kartusianernas ordensdräkt är vit, medan noviserna bär svart dräkt. Kartusianerna har en egen rit vad gäller mässan och tidegärden, som skiljer sig något från den gängse latinska riten. Den har reformerats något under 1900-talets senare hälft.

Sverige har haft ett kartusiankloster, kallat Pax Mariae, eller Marie Fred (därav ortens namn), grundat 1493. Det var det enda kartusianklostret i Norden, det sista som installerades i Sverige före reformationen och det första kloster som stängdes av Gustav Vasa, år 1526.

Karakteristik

Typiskt för kartusianerna är att varje munk eller nunna bor i ett enskilt hus med trädgård, medan man har en gemensam kyrka och andra lokaler. De lever mestadels som eremiter, och läser de flesta tidebönerna, utom på morgonen och kvällen, enskilt. (Den dagliga mässan är givetvis gemensam.) Även måltiderna äts i enskildhet. Det enda undantaget är på söndagar, då samtliga tideböner läses/sjungs, och samtliga måltider äts, gemensamt.

Munkkloster i Sverige under medeltiden

Kuriosa

  • August Strindberg gör i kapitlet Utveckling i Svenska öden och äventyr en romantiserad skildring av livet i Mariefreds kloster, sådant det enligt hans mening kan ha varit.

Externa länkar