Abstrakta substantiv
Abstrakta substantiv tillhör ordklassen substantiv. De betecknar egenskaper, förhållanden, tillstånd, med mera. Två exempel är kärlek och fantasi. Det är inte alltid enkelt att dra gränsen mellan abstrakta och konkreta substantiv, och många substantiv kan användas både i abstrakt och konkret bemärkelse: "Svensson sitter på jobbet" respektive "Svensson har förlorat jobbet".
Kan man ta på fantasi?
Idag lär skolan ut att "abstrakta substantiv är namn på ting du inte kan ta på" men påståendet saknar vetenskaplig förklaring.
Medvetandefilosofin med dualism och monism ger två olika förklaringar:
Dualism, som skolan valt åt oss, påstår att världen både består av materia och ande. Med det menas att abstrakta substantiv i viss mån består av ande som man inte kan ta på.
Motsatsen är monism som innebär att det endast finns en substans. Med det menas att vi visst kan ta på abstrakta substantiv och vi vet tillräckligt om hjärnan för att bevisa:
| ” | Ordet fantasi är en tanke producerat av hjärnans celler, neuroner. Neuronens processer är ordet fantasi, dessa går att ta på och det är endast där ordet finns! Likaså är ordets innebörd/definition bara kopplingar till lika materiella tankar. | „ |
Känslor kan man inte ta på, säger dualism. Monism säger istället att känslor inte ens är abstrakta utan konkreta substantiv. De får stöd av forskare som hävdar att kärlek är ämnen som dopamin, oxytocin och ADH. Det finns inga bevis för att en ande eller själ finns eller inte finns, men om den har betydelse för tanke och handling måste den fysiskt påverka hjärna och kropp.
Se även
Källor
- www.oxytocin.org/oxytoc/love-science
- Bauhn, Per (1991). Vår tids filosofi, Stockholm: Filosoferna.D.2, Vetenskap och språk, ISBN 91-37-10071-8.