Angela Gui

Från Wikipedia
Version från den 28 juni 2017 kl. 20.59 av Kyllo (Diskussion | Bidrag) (Specificerar bildmall)

Angela Gui, född 23 februari 1994, är en svensk aktivist och doktorand[1] i historia vid Cambridgeuniversitetet. Angela Gui är dotter till bokhandlaren, förläggaren och svenske medborgaren Gui Minhai som saknas efter en semesterresa i Thailand i oktober 2015. Angela Gui har hävdat att fadern blev kidnappad av agenter i Thailand, varefter han mot sin vilja fördes till Kina via Kambodja.[2]

Biografi

Gui har även studerat historia vid University of Warwick i brittiska Midlands.[3] Hennes föräldrar separerade under hennes uppväxt, och i många år har hon flugit till Hongkong för att få tillbringa tid med sin far.

Fadern, Gui Minhai, är en av ägarna till förlaget Mighty Current samt en bokhandel. En del av förlagets bokutgåvor har skrivit frispråkigt om folkrepubliken Kinas kommunistiska ledargarnityr, vilket oroade dottern.[3]

Faderns försvinnande

Under en semesterresa till Thailand hösten 2015 ska Gui Minhai ha försvunnit från sin vistelseort utan spår. Hongkong är åtminstone på papperet politiskt självstyrande i relation till folkrepubliken Kina, men flera incidenter har drabbat Hongkongbor under vistelse i tredje land; hösten 2016 förhindrades en av ledarna under 2014 års "paraplyrevolution" att föreläsa för thailändska studenter efter påtryckningar från Kinas regering.[3]

Angela Gui hade efter försvinnandet kontakt, via Skype, med fadern första gången den 13 november 2015.[4] I ett inspelat filminslag som sändes i den kinesiska televisionen 17 januari 2016, ska Gui Minhai ha uttalat att han i Thailand hade överlämnat sig till kinesisk polis i syfte att ta ansvar för en trafikolycka med dödlig utgång, en händelse som angivligen inträffade 2004.[5]

I syfte att få sin far frisläppt, har Angela Gui försökt väcka opinion till hans förmån både i Sverige och internationellt. Hon har gjort så bland annat genom att tala inför USA:s kongress, vilket skedde 24 maj 2016, samt, den 19 september samma år inför FN:s människorättsråd.[6]

Referenser