Arapaho
- För andra betydelser, se Arapaho (olika betydelser).
Arapaho är en benämning, med oklart ursprung, på ett algonkinspråkigt nordamerikanskt indianfolk som på sitt eget språk heter Hinono'eino, (”folk, människor”, i nutida språkbruk även Hinono'eiteen: "vårt folk"). Atsina tillhörde ursprungligen Arapaho, men sedan åtminstone början på 1700-talet bildar de en egen politisk och sedermera etnisk enhet.
Demografi
Vid folkräkningen 2010 rapporterade 10 861 människor att de räknade de sig som helt eller delvis Arapaho.[1] Arapahospråket är i dag utrotningshotat. Färre än 500 talare återstår, nästan alla är äldre än 50 år.
Ursprung
Arapahoerna är mycket renodlade prärieindianer. Det finns inga uppgifter om att de någonsin levat annorstädes och de var spridda över ett större geografiskt område än någon annan präriestam: South Dakota, Nebraska, Colorado, Wyoming och Kansas. På språkliga grunder har man dock antagit att de kom till prärien från nordost, d.v.s. närmast området vid Stora sjöarna.
Enligt arapahoernas egen tradition fanns det ursprungligen fem huvudgrupper var och en med sin egen språkliga varietet, hitounenno (tiggarna) - som blev till atsina, besawunena, hinanaeina, ha'anahawunena och nawathinehena. De tre första gruppernas språk sades ha varit mycket närstående. De fyra grupperna som levde söder om atsina konsoliderades till arapaho och deras ättlingar övertog hinanaeinas språk. Vid mitten på 1800-talet delades arapahoerna i en nordlig (Northern Arapaho) och en sydlig (Southern Arapaho) del.[2]
Historia
Indiankrigen
Arapahostammen försökte i det längsta hålla sig borta från de vita och utanför 1800-talets indiankrig men råkade ändå mycket illa ut eftersom de vita oriktigt kom att uppfatta dem som allierade till lakotasiouxer och cheyenner. Arapahoerna anfölls därför oprovocerat av USA:s kavalleri 1864 vid Sand Creek , 1865 vid Tongue River vid nuvarande Ranchester och 1874 nära Nowood Creek i Wyoming. Dessa anfall var resultatet av en systematisk förföljelse från USA:s kavalleri under ledning av general Patrick E. Connor. Arpahoerna försökte successivt dra sig undan allt längre norrut för att undvika massakrerna men strategin fungerade inte. De nordliga arapahoerna försökte sig då på att i stora skaror ta värvning i kavalleriet som indianspejare.
Reservat
General George Crook lovade dem som belöning ett eget reservat och placerade dem 1876 tillfälligt i Shoshone-reservatet i Wyoming. Crook avled dock innan han hann ordna något annat och samboendet med shoshonerna på Wind Rivers indianreservat blev permanent. De sydliga arapahoerna hamnade i ett betydligt sämre reservat i Oklahoma tillsammans med de sydliga cheyennerna där de fortfarande bor.
Se även
Referenser
Noter
- ^ 2010 Census CPH-T-6. American Indian and Alaska Native Tribes in the United States and Puerto Rico: 2010 http://www.census.gov/population/www/cen2010/cph-t/t-6tables/TABLE%20(1).pdf Läst: 4 januari 2017
- ^ Loretta Fowler, "Arapaho", Handbook of North American Indians (Washington: Smitshonian Insitution, 2001), vol. 13:2, s. 840.
Källor
- George A. Dorsey & Alfred L Kroeber: Traditions of the Arapaho (University of Nebraska press, Lincoln 1997).
- Loretta Fowler: Arapahoe politics 1851-1878. Symbols in Crises of Authority (University of Nebraska press, Lincoln 1982).
- Virginia Cole Trenholm: The Arapahoes. Our People (University of Oklahoma press 1970).
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Arapaho.
