Bläster

Uppslagsordet "bläster" hänvisar hit, för ytbehandlingsmetoder via en bläster, se blästring, för utblåsningsmunstycket på ånglok, se ångbläster.

Bläster är en anordning som alstrar en kraftig ström av luft eller gas.

Inom järnframställningen syftar det på ett munstycke för att tillföra syre till en smideshärd, masugn, kupolugn, bessemerkonverter eller liknande. Det kan åsyfta både själva anordningen såväl som själva luften som blåses in. Inblåsningsluften via blästern åstadkoms tidigare med blåsrör och bälgar drivna för hand eller vattenhjul. Under 1800-talet infördes blåsmaskiner för att få ökat luftflöde. Blästern ges olika tryck beroende dels på den mängd luft, som fordras för att genomföra förbränningen, dels på den hastighet, men vilken man önskar denna genomförd samt det motstånd som beskickningen i ugnen erbjuder. Vid kupolugnar brukar vanligen ett tryck av 500-1.000 mm kvicksilverpelare och vid bessemerprocessen 1,5-2 atmosfärers tryck. En bästermätare används för att bestämma blästertrycket.

Då man uppfann metoden att först värma upp blästerluften innan inblåsningen genom värmeapparater kunde man uppnå en minskad bränsleekonomi vid bränningen, se Blästring (metallurgi)

Källor

• Carlquist, Gunnar, red (1938 (nyutgåva av 1930 års utgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 4. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 295-296