Blocktriangulering
Blocktriangulering kallas den process som används för att organisera flygbilder tagna vid flygfotografering så att de tillsammans får gemensamma stödpunkter med bestämda geografiska lägen. Genom blocktrianguleringen bestäms de inbördes relationerna mellan bilderna och stödpunkter på marken, oftast flygsignaler. Varje flygbilds absoluta läge bestäms i form av parametrar som beskriver lutning och vridning i förhållande till yttre projektionscentrum, angivet som koordinater i ett geodetiskt referenssystem. Dessa orienteringsdata används vid stereokartering.
Om GPS-koordinater finns för yttre projektionscentrum kan dessa användas i blocktrianguleringen.[1][2]
Litteratur[redigera | redigera wikitext]
Ottoson, Lars; Ternryd Carl-Olof, Torlegård Kennert (2004). Svensk fotogrammetri och fjärranalys under 1900-talet. Stockholm: Kartografiska sällsk. Libris 9491986. ISBN 91-631-5026-3 Flygbildsteknik och fjärranalys ([Ny uppl.]). Jönköping: Skogsstyr. 1993. Libris 7772086. ISBN 91-88462-04-8 (inb.)
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Andréasson, Jonas (1994). Flygfotografering med GPS-teknik: 1992 års försök på Rörberg. LMV-rapport, 0280-5731 ; 1994:9. Gävle: Statens lantmäteriverk. Libris 1809070
- ^ Andréasson, Jonas (1994). DIFF slutrapport: slutrapport från projektet Datorstöd i FlygFotoproduktionen. LMV-rapport, 0280-5731 ; 1994:11. Gävle: Statens lantmäteriverk. Libris 1837299