Bräde (spel)
- För andra brädspel, se Brädspel
Bräde eller brädspel är den svenska varianten av en mycket gammalt familj av brädspel som kom till Sverige under vikingatiden, varav de mest kända varianterna är backgammon, revertier och trictrac. Bland andra omnämner Platon ett brädspel i en av sina dialoger, men det spelades antagligen redan av de gamla perserna. Bräde spelas under ett stort antal lokala namn och varianter över större delen av världen.
Gemensamt för alla spel i denna familj är att de spelas av två spelare på en spelplan, bräde, som består av 24 omväxlande ljusa och mörka triangulära kilar, 12 på varje sida av spelplanen, samt 15 spelpjäser för vardera spelare och två tärningar. Spelaren på tur slår tärningarna och förflyttar sina pjäser det antal kilar som tärningarna visar, därefter är det nästa spelares tur att slå tärningarna samt flytta sina pjäser.
Spelarna turas om att slå tärningarna och flytta, spelet går ut på att spela "hem" sina spelpjäser före motståndaren.
Bakgrund
Det forntida Egypten spelade ett spel med namnet Senet, ett "snabbhets-spel" som tillhör samma familj som dagens moderna brädspel där brickorna flyttas efter det antal ögon som tärningarna visar.[1]. I Mesopotamien spelades liknande spel redan på 3000-talet f.Kr.[2] Trots att de är snabbhets spel är de inte en direkt föregångare av dagens backgammon eller bräde. Däremot anses tabula, ett spel som spelades i det Romerska riket vara den direkta föregångaren till det moderna spelat backgammon. Svenskt bräde är troligen en variant av det franska revertier.[3]
Svenskt brädspel
Spelsätt
Bräde spelas på ett bräde, oftast i en hopfällbar låda på vars botten tolv omväxlande ljusa och mörka triangulära fält, så kallade kilar eller tungor, är markerade efter vardera långsidan. I mitten av långsidan finns det en ribba som delar upp brädet i grupper om 6 kilar som benämns kvarter.
Två spelare placerade på var sin långsida har vardera 15 brickor, den ena har vita och den andra har svarta brickor. Vid spelets början lägger vardera spelare upp sina 15 brickor på det fält som är längst till höger på den motsatta sidan, detta fält, den första kilen, benämns som "hem". Spelet går ut på att flytta samtliga egna brickor moturs runt bordet, tillbaka till "hem" innan motståndaren lyckats flytta hem samtliga sina brickor. Spelarna slår varsin tärning för att avgöra vem som skall börja, den som slår lägst tärning börjar, och slår båda tärningarna. Visar tärningarna 5 och 3 flyttar spelaren antingen 5 steg med en bricka och 3 steg med en annan bricka, eller 8 steg (3+5) med en och samma bricka. Flyttas samma måste detta göras i två steg, det vill säga brickan måste antingen först flyttas 5 och därefter 3 steg, eller först 3 och därefter 5 steg. (Det räknas alltså som 2 drag fast man flyttar samma bricka, och båda dragen måste vara giltiga drag). När spelaren flyttat sina brickor går turen över till motståndaren som i sin tur slår tärningarna och flyttar sina brickor enligt samma regler som ovan.
Vid dubbelslag, eller "allor" (två lika tärningar), flyttas dubbelt antal steg. Visar tärningarna 2-2 ska fyra 2:or flyttas. Skillnaden mot ett rent tärningspel är att två brickor av olika färg inte får ligga samtidigt på samma fält. Ligger exempelvis en ensam vit bricka (så kallad "blotta") på ett fält dit svart flyttar, blir vit utslagen och får inte fortsätta spelet förrän han slagit in sin bricka på en av sina första sex fält ("hemmet"), eller ut på någon av de fem följande fälten.
Hade i exemplet vit däremot "bildat band", det vill säga haft minst två brickor på fältet dit svart kunnat gå, hade det varit upptaget, och svart måste välja en annan möjlig flyttning. Band skyddar alltså mot utslagning. Band får inte läggas på den sida där spelaren börjat, utom på sista fältet längst till vänster (huken), något som ger motspelaren möjlighet att blockera ingången i "hemmet". Den som har en bricka på varje fält efter "hemmet", och får en bricka utslagen, kan inte komma in igen. Spelet är då förlorat, och förloraren har blivit "Jan", den nesligaste av förluster. Man bör alltid försöka göra motspelaren "Jan", till exempel, genom att placera så många band som möjligt och tvinga honom att ta ut för många blottor.
Ett tillfälle då band inte skyddar mot utslagning, är då en spelares band helt blockerar den andres ingång. Man ska därför inte lägga fler än 5 band i följd, eftersom motståndaren då har rätt att slå ut vilket som helst av banden. Ett annat tillfälle då band får slås ut, är om en spelare får en bricka utslagen och kan slå ut ett band för den andre så att denne får så många blottor på sina 6 första fält, att han inte kan komma in igen, då blir han "Sprängjan" och har förlorat.
Vinst genom "Sprängjan" är, före "Jan", det mest värdefulla sättet att vinna. Andra, förnämliga vinstsätt är Enkelt och Dubbelt Kronspel, Trappspel, och Uppspel. Brickorna samlas då upp på fjärde (sista) kvarter, motsatt "hem", staplade i olika kombinationer, så kallat Vackert spel.
Vackert spel
Följande kombinationer ger vinst utan hemspel:
- Kronspel = 3+3+3+3+3 dvs. 3 brickor var på de sista fem fälten i fjärde kvarter
- Dubbelt Kronspel = 5+5+5 dvs. 5 brickor var på de sista tre fälten i fjärde kvarter
- Trappspel = 3+5+7 dvs. 3, 5 respektive 7 brickor i stigande ordning var på de sista tre fälten i fjärde kvarter
- Uppspel = alla 15 brickor på motståndarens huk
Hemspel
En spelare får inte börja spela hem sina brickor förrän spelaren samlat alla sina 15 brickor i det fjärde kvarteret. Kan inte spelet avgöras genom Jan eller någon vinstkombination, fortsätter spelet tills alla brickor spelats "hem" från fjärde kvarteret till en tänkt 25:e kil utanför spelbrädet.
Tärningsslagens benämningar
Alla slag som kan slå med två tärningar har ett namn i bräde. Tidigare uttalade brädspelare sina tärningsslag muntligt. Först nämndes det högre tärningsvärdet och sen det lägre, för att på det sättet minska risken för missförstånd och felflytt. Tärningsslagens namn är inspirerade från franskan.
- 6-6: Sexor-all (sexor-mång)
- 6-5: Sex-sinka (sextifem)
- 6-4: Sex-kvart (sextifyra)
- 6-3: Sex-triss (sextitre)
- 6-2: Sex-dus
- 6-1: Sex-ess
- 5-5: Sinkor-all (sinkor-mång)
- 5-4: Sinka-kvart
- 5-3: Sinka-triss
- 5-2: Sinka-dus
- 5-1: Sinka-ess
- 4-4: Kvartaner
- 4-3: Kvart-triss
- 4-2: Kvart-dus
- 4-1: Kvart-ess
- 3-3: Trallor (trissor-all)
- 3-2: Troja-dus
- 3-1: Tress-ess (triss-ess)
- 2-2: Dusena-par (dusarne-par)
- 2-1: Dus-ess
- 1-1: Essena-par (ettor-all)
Andra varianter
Tawla
Tawla är en variant av bräde och som spelas i bland annat Egypten och Mellanöstern. Det spelas i några olika varianter varav den vanligaste förekommande kallas Mahbusa[4] (fångad). Spelet skiljer sig från svenskt bräde bland annat genom en annorlunda startposition av brickorna, den ena spelarens brickor flyttas medurs och den andres moturs (som i backgammon) samt att motståndarens brickor inte slås ut utan istället "fångas".
Se även
Referenser
- Noter
- ^ Hayes, William C. (på engelska). Egyptian Tomb Reliefs of the Old Kingdom, New Series 4:7. The Metropolitan Museum of Art. sid. 170-178
- ^ ”"Iran's Burnt City Throws up World’s Oldest Backgammon.” (på engelska). www.kavehfarrokh.com. 10 januari 2010. http://www.kavehfarrokh.com/news/burnt-city-worlds-oldest-backgammon-game/. Läst 25 maj 2013.
- ^ ”Brädspel”. www.ne.se. http://www.ne.se/br%C3%A4dspel. Läst 16 maj 2013.
- ^ ”Spelregler för Mahbusa/Plakoto”. http://www.bkgm.com/variants/Plakoto.html. Läst 3 januari 2017.
Litteratur
- Boija, Sven (2008). Börja spela bräde. Tumba: Sven Boija. ISBN 978-91-633-3258-6
- Spelboken (Ny uppl.). Stockholm: Forum. 1971. sid. 85-97
- Wersén, Per (1960). Sällskapsspel. Stockholm: Saxon & Lindström. sid. 17-30
Externa länkar
- www.sweboard.com - Spela Bräde på nätet
- www.vasamuseet.se - Varje år arrangeras Svenskt mästerskap i brädspel på Vasamuseet. Mästerskapet avgörs första helgen i december.
- www.vasamuseet.se - SM-reglerna för bräde