Britt-Louise Sundell

Från Wikipedia

Britt-Louise Märta Sundell Nemes-Nagel, född 25 augusti 1928 i Västerås, död 2 augusti 2011 i Oscars församling i Stockholm,[1] var en svensk keramiker och formgivare.[2]

Hon var dotter till gjuteriingenjören Erik Torsten Sundell och Märtha född Pettersson och hon växte från 1937 upp i Ludvika. Från 1963 var hon gift med konstnären Endre Nemes. Efter studier vid Konstfackskolans dagskola och för Edgar Böckman vid Högre konstindustriella skolan i Stockholm 1950–1954 anställdes Sundell som formgivare vid AB Gustavsbergs fabriker där hon arbetade fram till 1984[3]. Förutom hushållsporslin formgav hon pjäser i chamotterat stengods med en vegetativ dekor ofta i form av ristningar hon arbetade även med plast och glas. Bland hennes verk märks serierna Berit, Champinjon, Ingarö, Kadrilj, Nät, Pastill och Rustik. Hon framställde även keramiska plattor för väggdekorationer. För Kooperativa förbundets provkök utförde hon 1960 ett antal väggutsmyckningar. Hon tilldelades 1961 ett diplom från Svensk form för ett set med glasvaser ritat för Målerås glasbruk där hon arbetade och samma år prisbelönas hon för ett järnsmidesgaller i en tävling om konstnärlig utsmyckning av Stockholms tunnelbana. Gallret monterades senare vid Mariatorgets tunnelbanestation[4] och formmässigt är det närbesläktat med hennes ristade dekor i keramikföremålen samt en dopfunt i keramik för Markaryd församling 1970. På T-centralen fanns fram till 1997 en grind i konstsmide i gången mot Klara kyrka av Sundell grinden flyttades senare till Hammarbydepån. Separat debuterade hon med en utställning på Gustavsbergs i Stockholm 1962 och den följdes upp med en separatutställning på Forum i Uppsala 1964. Hon medverkade i Bing & Gröndahls konsthantverksutställning i Köpenhamn 1960 och Ungt skandinaviskt konsthantverk på Museum of Contemporary Crafts i New York där hon tilldelades andra pris för sina arbeten samt internationella konsthantverksutställning på ett flertal platser i Europa. Sundell är representerad vid Nationalmuseum[5], Kalmar konstmuseum[6], Trondheims museum och Museum für Angewandte Kunst i Wien.

Källor