Bronsålderns svärd

Rumänska bronsåldersvapen. Som tvåa från vänster syns ett antennsvärd.

Krumsvärd, funnen i Södra Åby socken, Trelleborgs kommun.

Svärd från 1700-talet före kristus

Den nya metallen brons som uppkommer under bronsålderns tidigaste skede ger möjligheter för ett nytt vapen, svärdet. Svärdet har förmodligen utvecklats ur dolken så snart bronshantverket tillät framställningen av längre klingor. Detta skedde troligen omkring 1700 f.kr i medelhavsområdet. Under bronsåldern förekommer flera olika typer av svärd, vanligen var dessa inte så långa utan de längst var strax över en meter. Från början var klingorna fastnintade vid hjaltet, men under mitten av bronsåldern övergår man till att göra svärd i ett stycke.

yngre bronsålder

Krumsvärd

Krumsvärd är typ av eneggat svärd vars svärdspets är omböjd som en krumsabel. Krumsvärden anses tillhöra tidig bronsålder (Period 1: 1800-1500 f.Kr.) och är gjutna i brons. Ett avvikande krumsvärd har man funnit, tillverkad av parallellhuggen flinta i Favrskov i Danmark.

Bronsålderns krumsvärd föreställer sannolikt ett sticksvärd i en skida med krumböjd doppsko ... en helgjuten symbol för fred? Krumskidor fanns vid denna tid närmast hos hettiterna i Mindre Asien.

Yngre bronsålder

Antennsvärd

Antennsvärd är en form av svärd som uppkallats efter de antennliknande spiralornamenten på avslutet till fästet. Antennsvärden härstammar från Centraleuorpa men förekommer som importföremål i Norden. Antennsvärdet förekommer såväl i en rak form, som i en böjd, sabelliknande variant.

Grepptungesvärd

Grepptungesvärd är en svärdstyp från yngre bronsålder där grepptungan eller handtaget har låga sidokanter för att kunna infatta fästplattor av till exempel ben eller horn. Grepptungesvärden förekommer i den så kallade Hallstattkulturen och kunde tillverkas i både brons och järn.